Stormen som rensar luften
Ytterligare ett vackert och lågmält familjedrama av Hirokazu Kore-Eda. Arbetets kulturredaktör Charlotta Kåks Röshammar ser regissörens senaste film Efter stormen.
Hur blev livet så här? Ryota (Hiroshi Abe) är (enligt sig själv och andra) en värdelös pappa. För många år sedan en prisbelönt författare, nu en inte helt ärlig privatdetektiv.
Han är skild och träffar sitt barn en gång i månaden, spelar bort sina pengar, slarvar med underhållet och ex-frun tröttnar på ursäkterna. Till mamman säger han skämtsamt att han är en talang som blommar sent, men hur sent undrar hon, som drömmer om att han köper henne en större lägenhet. En kväll återförenas han med barnet, ex-frun och mamman i hennes lägenhet och när stormen tilltar stannar han över natten och får en chans till försoning.
Japanska regissören Hirokazu Kore-Eda (tidigare Still Walking 2008, Sådan far, sådan son 2013 och Systrarna 2015) har gjort ytterligare ett lågmält familjedrama som tar fasta på de små detaljerna, på spänningar och skavanker i relationerna som så ofta biter sig kvar. Den är en vacker och i vissa scener humoristisk skildring av hur livet blev som det blev.
Dialogerna är subtila gestaltningar av varför det är så svårt att bli den man vill vara. Ryota har inte blivit det – ännu, skriver han när han åter börjar få fart på pennan. Hirokau Kore-Eda ger inga Hollywoodsvar men desto fler ledtrådar till vardagslivets gåtor.
En storm som den här, en tyfon över Tokyo, kan rensa luften. Och det går att luckra upp låsta lägen och förändra beteenden, inte bara för den som själv anses hopplös. När stormen tar sitt grepp om människorna – liksom om de symboliska lottokupongerna – behöver alla dra sitt strå till stacken.
Efter stormen
• Av Hirokazu Kore-Eda.
• Med Abe Hiroshi, Kiki Kirin, Yoshizawa Taiyo, Maki Yoko med flera.
• På bio från den 6 januari.