Kultur

Människor som resignerat trevar efter sin väg

Lotta Muth skildrar i sin andra novellsamling en rad olika människors sätt att hantera uppgivenhet. Inga-Lill står framför spegeln och letar spår efter sig själv, ”på andra sidan huden”. Hon går till Systemet fastän sjukpensionen inte räcker och hamnar i dialog med en skyltdocka.

Gun ser sommarstugan som ett sisyfosarbete och tar sin tillflykt till de vita ensilageäggen på åkrarna. Monica, vars barn har försvunnit, lever i ”en tillvaro utan väggar eller golv, där ovissheten vanställt deras liv likt en ärrvävnad”.

Det är korta historier om personer som verkar ha resignerat inför omgivningen och i stället trevar efter sin egen möjliga väg. Någonstans finns en diffus målmedvetenhet: Det rasande begäret efter liv, som samlingen döpts till.

I den längsta och mest intressanta novellen, ”Tiggare”, arbetar jaget på ett callcenter, där säljledare ”till hundra procent” stöttar dem med rätt inställning. Gränser passeras och suddas ut i skildringen av livet kring tiggarskålen, var den nu befinner sig.