Det kan tyckas vara dystra tider, mina barn. Så dystra att jag ibland kan undra vilken värld det är vi har fött er till. Högerextremister och populister vandrar hand i hand och utmanar det humana. Stora rubriker talar om stängda gränser och systemkollaps, om en skenande grov brottslighet och om mördarsekter som åberopar sin guds namn. Terrordåd skakar världen.

Hemma i Sverige hörs nazister marschera på gatorna, som om ingenting hänt. Och så var det då till sist ett faktum, vi har en populist på världens mäktigaste ämbete. Inte nog med att han talar om de enkla lösningarna, han är dessutom både öppet sexistisk och rasistisk. Och han vinner på det. Populister runt om i världen vädrar morgonvind.

Nu finns det de som menar på att det inte var han som vann valet, utan snarare hon som förlorade det. Skillnaden är närmast försumbar och effekten blir densamma. Dessutom kvarstår ett viktigt faktum: populisten, som inte anses vara en del av etablissemanget vare sig han är miljardär eller fattiglapp, kommer undan med att säga och göra vad som helst, för spelreglerna är helt annorlunda för populisten.

Populisten kan kalla folk för blatte, hora och gå runt med järnrör på stan, eller prata om kvinnor som feta grisar och hota med att stänga ute hela folkgrupper ur sitt land. Och de kommer undan med det. Gång på gång, i alla våra västerländska länder. Nog många väljare lägger ändå sin röst på populisten.

Vissa gör det som en protest mot etablissemanget. Exakt vilka som utgör etablissemanget är dock lite flytande. För även om man är en miljardär som fötts med silversked i mun kan man undantas från detta – reglerna tycks inte gälla populisterna. Det viktiga är att populisten ”säger som det är”.

Populisten vädjar till folks känslor. Fakta är inte så viktigt. För trots att fakta säger att vi inte är inne i den stora systemkollaps som populisterna gapar om, trots att de grova våldsbrotten i Sverige stadigt sjunkit flera år i sträck, så spelar det ingen roll.

Känslan av systemkollapsen och brottsligheten är det viktiga. Att det sedan går mycket bra för Sverige, det hör liksom inte hit.

När man granskar populistens politik i sömmarna, har han ingen på riktigt. Siffrorna går inte ihop. Gemensamt är rädslan, hatet och föraktet.

Somliga väljare menar att de röstade på populismen för att röra om i grytan. För att skicka ett budskap till etablissemanget. Fan vet hur det skulle kunna fungera. Det går liksom inte att avsäga sig ansvaret för sin röst på så sätt. Har man röstat på hatet, har man gjort det. Inga men. Det finns inga frikort. Du är då medskyldig.

Så till våra barn, det är en turbulent och högst osäker tid vi fött er till. Samtidigt är det en av de bästa tiderna någonsin. Aldrig förr har så många haft det så bra. Det var inte bättre förr, vad drömmande populister än må säga. Så lyssna inte på dem som målar i svart. De som vädjar till dina känslor, som viftar bort fakta och forskning.

Tillsammans kan vi lämna dem kvar i det förgångna och bygga något ännu bättre. För hur bra det än är, kan det alltid bli bättre. Låt oss vandra den vägen tillsammans. Låt oss lämna något ännu bättre efter oss, till er, våra barn.