Klimatet splittrar facken

De amerikanska facken är splittrade i klimatfrågan. Donald Trump är inte ensam om att försvara kolet, samtidigt omskolas gruvarbetare till klimatsmarta jobb.

Den lilla staden Paonia vid Klippiga bergens sluttning i västra Colorado förkroppsligar vägskälet mellan en fossil och en förnybar framtid. Här ligger Solar Energy Internationals utbildningscenter för dem som ser en framtid i solenergiindustrin. Men också en stor kolgruva.

Varje dag ser de förnybara ambassadörerna tåget från gruvan passera inpå knuten.

Många av kolarbetarna är arga för förlorade jobb och skyller på miljöregleringar, förklarar Chris Turek, en av solcentrets chefer. Men han vägrar välja sida. I stället startade de i år ett utbildningsprogram för tidigare kolarbetare.

– Vi vill stötta dem. Kolarbetarna har ofta den tekniska bakgrund som krävs. Men det är en utmaning, många vill inte överväga vårt erbjudande.

Men ”det är enkel matematik!”, säger han. Solindustrin utgör bara två procent av elmixen i Colorado men sysselsätter 5 000. Jämfört med 2 500 koljobb. I hela USA sysselsätter solindustrin tre gånger fler än kolindustrin.

– Kan du tänka dig vad som händer när andelen sol ökar? frågar Chris Turek.

Träningscenter för kolarbetare dyker upp runtom i USA. Ibland med stöd från Obamas förnybara politik. Många pekar också på en oundviklig utveckling med fallande marknadspriser på solteknik.

Efter USA-valet är vägskälet allt tydligare. Men Trump kan svänga snabbt. Först var global uppvärmning en kinesisk bluff. Han skulle dra USA ur det globala klimatavtalet och utsåg en klimatförnekare att se över sitt naturvårdsverk.

Men när Trump mötte New York Times i tisdags sa han att han har ett öppet sinne för klimatavtalet och tittar på det noga. Han backade också lite i sin syn på att människan inte ligger bakom uppvärmningen: ”Jag tror att det finns någon koppling. Någon, något.” Dagen innan kom hans första prioriteringar: att skapa miljontals jobb genom att ta bort restriktioner för fracking och ”rent kol”. Båda kritiseras av miljörörelsen. Och CCS-tekniken, avskiljning och lagring av koldioxid, som industrin ser som en väg till ”rent kol” är omdebatterad och har inte nått stor skala.

FN:s klimatmöte i Marocko överskuggades av Trump, medan förhandlingarna oförtrutet pågick. Här fanns världsfacket ITUC, med krav på att länderna får med ”rättvis omställning” när de förverkligar sina löften. Särskilt nöjda är ITUC över en ny FN-grupp för just den frågan.

– Det här var ett bra klimatmöte för arbetare. Det går att ställa om energimixen, minska smutsiga processer och skapa jobb, säger Sharan Burrow, ITUC:s generalsekreterare som kallar valet av Trump för en tragedi.

Steve Herz på miljöorganisationen Sierra Club betonar att inget land sagt att de ska lämna klimatavtalet.

– En ekonomi baserad på ren energi kan ge miljoner välbetalda amerikanska jobb. Bryr sig Trumps administration om arbetarna som röstade på honom så gör den rättvis omställning till en pelare i sin politik.

Ett hoppfullt budskap under klimatmötet kom från Kevin De Leon, ledare för Kaliforniens senat. Enligt nyhetssajten Climate Home tittar experter på om en delstat kan ansluta sig till klimatavtalet, ett alternativ De Leon håller öppet för världens sjätte största ekonomi.

Men enigheten bland miljörörelse och progressiva delstater saknas i facket. På klimatmötet fanns även UMWA, facket för gruvarbetare i USA.

– Vi tror inte på en global rättvis omställning för fossilarbetare. Vi är inte emot att gå mot lägre utsläpp, men vi måste inkludera CCS-teknik för både arbetarna och klimatet. Det enda sättet att begränsa utsläpp från nya kolkraftverk i utvecklingsländer är CCS, säger kommunikationschefen Phil Smith.

UMWA tror inte heller att framtiden för kolarbetare finns i solindustrin.

– Det skapar inte i närheten så många jobb som kolgruvorna ger. Och vad garanterar att kolarbetare får jobben?

När Arbetet hänvisar till siffrorna om att solindustrin skapar fler jobb uteblir svar.

Joseph B Uehlein är grundare av Labor Network for Sustainability och tidigare ekonomichef på industrisektionen på amerikanska LO, AFL-CIO.

– Vi kommer inte att återuppliva kolet även om Trump säger det. Men det går att byta ut ”mine” i United Mine Workers Association till ”energy” och stötta vidareutbildning, då finns framtiden. Men UMWA jobbar inte för det.

Han jämför med Tyskland, där facket är aktivt i omställningen.

– De behöver inte oroa sig för vård, pension eller barnens college. Här finns oron vid köksbordet.

Inte sällan uppstår splittringen mellan facken vid planerade oljeledningar. Så skedde vid striden om Keystone och så sker nu i striden om The Dakota Access Pipeline, som planeras nära ett sioux-reservat. På ena sidan byggfacken och AFL-CIO, på andra sidan sjuksköterskor, postarbetare och kommunikation.

– Det finns svåra strider. Många fack är på ursprungsbefolkningens sida, andra ser jobben som kan gå förlorade. Vi fortsätter att kämpa för enighet, säger ITUC:s Sharan Burrow.

Hon har förståelse för splittringen.

– Många arbetare har blivit marginaliserade. De har gått igenom en omställning inom tillverkning och den var inte rättvis. Vissa har två, tre jobb.

Tillbaka till solcentret i Colorado. Chris Turek hoppas ändå.

– Trump vill värna inhemsk industri. Solföretag här har svårt att konkurrera globalt. Förhoppningsvis vill han att vi växer.