Säg ordet uniform och osökt tänker vi på poliser och militärer. Men tusentals anställda bär uniform på jobbet. Hatad, älskad och i alla tider omdiskuterad. Och nu aktuell i en utställning. 

Att titta på gamla uniformer har alltid fascinerat museibesökare, då plaggen också säger något om den tid de skapades i och människorna som bar dem.

– 1910 års brevbärare var säkert stolt i sin pampiga uniform med glänsande knappar. Uniformen gav status, var ett utryck för hans viktiga funktion och myndighet. Annat var det på 1970-talet, då brevbäraren mer ansåg det som ett tvång att bära ett kollektivt plagg och inte fick bestämma själv, säger Bosse Andersson, arkiv- och föremålsansvarig vid Postmuseum i Stockholm.

Där invigdes nyligen den första stora uniformsutställningen och tidstypiska postuniformer från början av 1800-talet fram till i dag visas upp.

Makt mode och identitet är temat för utställningen Uniform(t), som kommer att pågå åtminstone ett år framåt.

Uniformer har genom åren fått en ny betydelse. I dag handlar det om varumärke, grupptillhörighet och inte minst ett rent nyttoplagg som ska hålla, synas och vara användbart för bäraren.

Men tillbaka till historien. Olika svenska myndigheter, posten, tullen och polisen har det gemensamt att det är militären som satte standarden på 1800-talet. Det skulle vara mörkblått, guldknappar och gradbeteckningar.

– På den tiden var det svårt för den oinvigde att på avstånd se någon större skillnad. Budskapet var också rätt gemensamt till omgivningen: Makt, pondus och myndighet. Alla skulle visa bäraren respekt och aktning, säger intendent Hanna Nydahl som tillsammans med projektansvariga Hedvig Bruzæus jobbat fram utställningen.

Länge var uniformen en rent manlig värld. Möjligen med undantag av vården. De första kvinnliga brevbärarna kom inte förrän under krigsåren, då männen låg inkallade.

Sedan blev kvinnorna kvar, men i uniformsväg kom det att dröja ända in på 1960-talet innan det kom en specialsydd kvinnouniform. För säkerhets skull lanserad av en fotomodell i högklackat.

– Hyfsat opraktiskt att springa i trappor med, men det finns värre exempel. 70-talets uniform gick inte ens att tvätta utan måste lämnas in på kemtvätt, berättar Bosse Andersson.

Men det årtiondet kom också förändringen, som går igen i dag också hos till exempel polisen. Plaggen blev nyttoplagg som skulle vara lämpade för ändamålet, tåla väder och vind och inte minst vara användbara. Hos Posten har varje omorganisation i modern tid också inneburit en ny uniform. Med ett gemensamt nordiskt postbolag, PostNord, är det dags igen.

– Vi väljer att byta i takt med att de gamla uniformerna slits ut. Vi kastar inga fungerande kläder, säger Tobias Wagner, chef för varumärke och marknadskommunikation.

Det betyder 20 000–25 000 vandrande varumärkesspridare. Borta är tanken på makt och pondus, när den nya uniformen tas fram.

– Nu utgår vi från dem som ska bära plaggen, nytta, skalbarhet i olika väder och miljöer, ergonomi och inte minst att de produceras i kontrollerbara fabriker, säger Tobias Wagner.