John Dewey (1859–1952) var en amerikansk filosof, psykolog och pedagog. Han myntade bland annat begreppet ”learning by doing”.

Filosofen och pedagogen John Dewey ansåg för 100 år sedan att skolan skulle vara en plats att öva demokrati, tänkande, samarbete och ifrågasättande. Det gäller fortfarande.

Elever ska uppmuntras att ifrågasätta, ämnesuppdelningen ska brytas upp, undervisningen kopplas till samhället utanför skolan och hänsyn tas till elevernas kunskaper och intressen. Det menade John Dewey, en av förgrundsgestalterna för det som kallas progressiv pedagogik. I år fyller hans mest inflytelserika bok, Demokrati och utbildning, 100 år. Den har haft mycket stor betydelse för hur skolan, inte minst i Sverige, kommit att se ut.

John Dewey arbetade som universitetslärare och blev så småningom professor i filosofi. Han skrev om bland annat logik, vetenskapsteori, estetik och politik. Doktorsavhandlingen handlade om Kants psykologi. Med tiden riktade han alltmer in sig på pedagogik, som då betraktades som en underdisciplin till filosofi.

Dewey var i hög grad intresserad av livet utanför akademin och 1896 grundade han tillsammans med hustrun Alice Chipman-Dewey en experimentskola i Chicago. Där studerade de barnen och prövade ny pedagogik.

Det var här de började utveckla idén om ”learning by doing”. Lärandet i alla ämnen skulle underlättas av att teoretiska kunskaper grundades i praktisk övning och förståelse. Handens och huvudets kunskap kopplades ihop och jämställdes.

John Dewey räknas som en av världens främsta filosofer och pedagogiska tänkare och hans idéer har haft enorm betydelse för världens syn på utbildning de senaste hundra åren. De som hävdar att idéer om skolan som en plats att öva demokrati, tänkande, samarbete och ifrågasättande uppstod under ett socialdemokratiskt ”flummigt” 1970-tal är dåligt pålästa. Deweys idéer gick att spåra redan i 20-talets svenska skola, om än i blygsam omfattning. En tänkare i samma anda var för övrigt svenska Ellen Key, vars bok Barnets århundrade utkom redan 1899.

I Demokrati och utbildning slår Dewey fast att skolan måste utveckla barns förmåga att reflektera. Han skriver: ”Om alla lärare insåg att det är tankeprocessernas kvalitet och inte produktionen av korrekta svar som är måttet på den lärandes växande skulle inget mindre än en undervisningsrevolution sätta igång.”

Ett av skolans främsta mål, enligt Dewey, är att barnen ska bli demokratiskt sinnade och förmögna att aktivt delta i samhället. Skolan ska därför förse barnen med erfarenheter och förmågor som kan vara till nytta både för dem själva och för samhället. De ska få med sig initiativförmåga och omdömesgillhet. Fantasin lyfts fram som grundläggande för förmågan att förstå och lösa problem.

”Vi människor är beroende av varandra och det är en styrka”, skriver John Dewey. Det hjälper oss att förbli känsliga inför varandra och ökar vår sociala förmåga. Skolan bör tillhandahålla övning i empati, generositet och osjälviskhet.

Vi har all anledning att reflektera över vad Deweys idéer bidragit till för svensk skola, och i förlängningen det svenska samhället, en av världens mest stabila och välutvecklade demokratier. Hur förvaltar vi hans tankar i dag?

Eva-Lotta Hultén