Martin Ahlstedt, svenskalärare på Lindholmens tekniska gymnasium i Göteborg, utmanar sina elever. Här utanför Göteborgs stadsteater tillsammans med eleverna Sara Nordin, Daniel Hörnberg, Jesper Rydfjäll och Andreas Andersson. Foto: Emelie Asplund

Gymnasiets svenskundervisning på yrkesprogrammen riskerar att befästa klassklyftor. Det säger forskare som har analyserat läroböcker och den faktiska undervisningen.

När gymnasiet gjordes om för ett par år sedan halverades yrkesprogrammens kurser i svenska. Kritikerna menar att skolan därmed sviker eleverna på två sätt. De fråntas högskolebehörighet, vilket bidragit till yrkesprogrammens bristande popularitet, och skolan missar sitt demokratiska ansvar: att förbereda alla ungdomar att bli aktiva samhällsmedborgare.

– Det är viktigare än någonsin att kunna läsa, skriva och tänka kritiskt. Det krävs oavsett vilket arbete du kommer att få och det är också fundamentalt för att leva och verka i vårt demokratiska samhälle, säger Katrin Lilja Waltå, fil doktor i utbildningsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Hon har nyligen doktorerat om ett antal läroböcker i svenska som är särskilt skrivna för yrkesprogrammen. Avhandlingens namn, Äger du en skruvmejsel?, är taget från en uppgift i en av läroböckerna. I stället för att analysera texten ska eleverna svara på hur många verktyg de själva har hemma. Det är på låg- och mellanstadienivå, tycker hon.

– Det är ett sorts disciplinerande. Det syftar till att eleverna ska bli inskolade i en viss yrkesroll. Men det är inte svenskämnets uppgift att göra det. Svenskämnet har ett vidare uppdrag.

Varje yrkesprogram har ett eget läromedel där texter och uppgifter är knutna till fordon, bygg, vård och omsorg, och så vidare. Dessutom är det en traditionell könsuppdelning. I manligt dominerande yrkesprogram läses texter skrivna av män och vice versa.

De analyserade läroböckerna har funnits på marknaden under många år, men det finns ingen statistik på hur väl använda de är. Men tidigare forskning bekräftar bilden av låga förväntningar på yrkeselever.

2014 doktorerade Pernilla Andersson Varga med en avhandling där hon jämförde skrivundervisning på yrkes- respektive högskoleförberedande program.

– Det är som två olika ämnen. På yrkesprogrammen handlar det om att återge fakta eller skriva vad man gjort på sin praktik eller på sommarlovet. På högskoleförberedande program får eleverna analysera litterära verk och skriva debattartiklar och resonerande texter, säger Pernilla Andersson Varga, numera lektor på Center för skolutveckling i Göteborg.

– Det är märkligt att eleverna analyserar problem och hittar lösningar i sina respektive yrkesämnen, medan det finns en föreställning att de inte klarar av samma sak i teoretiska ämnen, säger Pernilla Andersson Varga. Hon menar att det blir en växelverkan där lärarnas låga förväntningar och elevernas arbetarklassbakgrund förstärker varandra.

– De flesta som går ett yrkesprogram har arbetarklassbakgrund. Om då läromedelsförfattare, skolsystemet och lärare redan från början bestämt sig för att de här eleverna är mindre kognitivt begåvade och ointresserade och därmed lägger sin undervisning på en nivå som varken är krävande eller utmanande, då befäster man klassklyftor.

Men bilden är inte svartvit. I hennes undersökning finns det också exempel på undervisning med höga förväntningar. En lärare som utmanar sina elever är Martin Ahlstedt på Lindholmens Tekniska Gymnasium i Göteborg, som fått Svenska Akademiens Svensklärarpris.

– Jag visar eleverna litteratur de inte visste fanns eller som de inte visste att de kunde läsa, säger han.

Sedan ett par år tillbaka har han ett samarbete med Göteborgs Stadsteater där han låter eleverna läsa en roman, träffa skådespelare och se teaterpjäsen som boken är baserad på. Det har han till exempel gjort med Albert Camus klassiker Främlingen.

En annan bok hans elever har läst är Männen med rosa triangel av Heinz Heger. Det är en vittnesskildring av förföljelsen av homosexuella i Nazityskland.

Den berättelsen är så stark att eleverna inte kunde ”skoja bort” eller ”värja sig emot den”, säger Martin Ahlstedt.

– Jag har höga förväntningar på eleverna på så sätt att jag ger dem utmanande uppgifter. Det måste handla om saker som engagerar, man ska inte vara rädd för att ta upp svåra ämnen.

Martin Ahlstedt tror att det är viktigt att prata om litteraturen.

– Många av mina elever har aldrig läst en bok och hatar att läsa. Men får vi igång en diskussion händer det något. Även om läsningen inte är rolig, kanske de anstränger sig om de vet att leder till ett intressant samtal, säger han och fortsätter:

– Litteraturen har så mycket att ge. Det handlar om att förstå sig själv i ett större sammanhang och ta del av olika berättelser.

Carl-Magnus Höglund