Ett liv i Europa, men ändå inte
”Frankrike och Storbritannien har just vunnit över Donald Trump i att bygga en gränsmur” var rubriken i The Washington Post den gångna veckan. Medan Trumps mur mellan USA och Mexiko ännu bara är prat har grävskoporna vid den franska kuststaden Calais redan grävt sina första skopor jord.
Muren ska växa fram vid det stora flyktinglägret Le Jungle – Djungeln – utanför Calais. Budskapet från franska och brittiska politiker går knappast att misstolka: Håll er borta. Vi är beredda att göra allt för att ni inte ska kunna inleda nya liv i Europa.
Så var också budskapet när den brittiska premiärministern Theresa May talade inför partikollegor i Tories under helgens möte. Att minska invandringen är viktigare än att ha tillgång till EU:s inre marknad. Därmed stakades riktningen för ett kommande Brexit ut.
I lägret Djungeln lever över 9 000 flyktingar. Många av dem drömmer om att starta ett nytt liv i Europa och ännu hellre i just Storbritannien. Med krigsrubriker om människorna som lever här är det lätt att glömma bort att här också pågår ett vardagsliv.
Fotografen Nora Lorek har flera gånger rest in och ut ur lägret och porträtterat livet som pågår där. På Arbetet Global återfinns den här veckan hennes bilder, läs och se reportaget här. På uppslaget möter vi frisören Faloan Deoana. I hans salong finns tre frisörstolar och 14 duschar. Som han säger: ”Just vid flyktförsök med köpta pass är det viktigt att se bra och välvårdad ut”.
Här återfinns pakistaniern Subhan Ullah som inte vill riskera livet genom att springa efter lastbilar på väg mot Storbritannien. I stället driver han ett bageri där han bakar bröd åt grannar och lägrets restauranger. Vi möter också pakistanierna Khan, Aimal och Sikandar som driver två affärer i Djungeln. Kvällstid torkar de tobak i stekpannor för att göra ”djungelcigaretter”.
Det är ett liv i Europa, men ändå inte. Ett liv i en stad som inte är en stad. Runt omkring dem ekar ropet. Håll er borta. Försvinn härifrån.