Veli-Pekka Säikkäläs. Foto: Gustav Gräll Bild: Gustav Gräll

Satsningen på undersköterskorna är en effektiv metod för att nå LO:s mål om mer jämställda löner, hävdar IF Metalls avtalssekreterare. Och den har stöd bland förbundets förtroendevalda.

Våren 2015 enades LO-förbunden om långsiktiga mål för lönerörelserna fram till år 2028. Till dess ska löneskillnaden mellan likvärdiga arbeten i kvinnodominerade respektive mansdominerade sektorer ha krympt från tolv till sex procentenheter.

– Satsningen på undersköterskorna är verkligen ett sätt att göra verkstad av det målet, säger Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare i IF Metall. 2016 får de i princip dubbelt lönepåslag: 520 kronor som är ”märket”, plus 500 till. Även 2017 och 2018 får de mer än märket. Och det sker utan att de behöver gå med på villkorsförsämringar.

Han fortsätter:

– Det kommer att innebära att undersköterskors löner närmar sig bilmekanikers och industriarbetares, alltså de grupper som Kommunal jämförde sig med.

Veli-Pekka Säikkälä talar om undersköterskesatsningen som en hjärtesak för IF Metall lika mycket som för Kommunal. Hur nära förbunden samarbetade för att den skulle bli verklighet är inte särskilt känt.

– Vi krokade arm med Kommunal. Det gjorde vi tidigt. Vi ville ha en LO-samordning som gick ut på att man pekade ut undersköterskorna som värdediskriminerade och satsade på dem. Men det gick inte att de andra LO-förbunden med på, därför blev det ingen LO-samordning. I stället gick vi och Kommunal vidare, och GS hängde på.

I tysthet hjälptes IF Metall och Kommunal åt med att förankra satsningen.

– Vi, alltså IF Metall, satt ner med SKL och talade för undersköterskesatsningen. Och Kommunal satt och talade med våra motparter. Det räcker inte att man säger att man stöder någons krav, man måste jobba för det. Det var en massa diskussioner.

Efter vårens avtalsrörelse har IF Metalls förbundskontor träffat 3 000 förtroendevalda runt om i landet och diskuterat den gångna och den kommande avtalsrörelsen, inklusive undersköterskesatsningen. Förbundsledningen har träffat samtliga avdelningsledningar.

– De signaler vi får är att våra arbetsplatser är nöjda med det samarbete vi har haft med Kommunal, säger Veli-Pekka Säikkälä. De tycker att vi gjorde rätt när vi sa att man ska peka ut en grupp för en särskild satsning, det ska inte smetas ut på alla.

Kan andra LO-förbund få acceptans för en liknande satsning framöver?
– Det kräver två saker, svarar Veli-Pekka Säikkälä. Den ena är att man pekar ut gruppen och tar diskussionen i sitt eget förbund. Vilket inte är helt enkelt, för det betyder att andra får mindre. Den andra är att man övertygar oss andra. Det kan man göra om man har bra argument. Så som Kommunal hade.

Samtidigt, påpekar Veli-Pekka Säikkälä, så kan det finnas andra modeller:

– Vi är finurliga. Åtminstone jag själv har idéer som aldrig är prövade tidigare.

LO-förbundens avtalssekreterare diskuterar nu hur gemensamma, samordnade krav inför avtalsrörelsen 2017 skulle kunna se ut. Men det har inte gått lång tid sedan samordningen sprack senast, påminner Veli-Pekka Säikkälä.

– Det har inte funnits tid för läkningsprocessen. Längre avtalsperioder skulle ha gjort det lättare att läka.
– Sedan tror jag inte att man ska göra som LO-ledningen gjorde: måla ut en utebliven LO-samordning som en jätteförlust. Det gäller helt enkelt att hitta bästa sättet att gå fram i avtalsrörelsen. Och det kan vara förbundsvisa förhandlingar utan samordning.

En eventuell samordning har två uppgifter, enligt IF Metalls avtalssekreterare. Dels att hjälpa grupper som har svårt att få upp lönerna av egen kraft. Dels att disciplinera löneförhandlingarna, så att industrijobb inte slås ut. Den disciplinen kan upprätthållas även utan samordning, så som i avtalsrörelsen 2016. Men samordning gör det lättare.

– Jag vill inte säga att det är en ödesfråga att det blir en LO-samordning just i höst. Men på lång sikt blir frågan: Om LO inte levererar lugn och ro på arbetsmarknaden, varför ska regeringen då lyssna på LO? Det är ju det bytet LO gör med politiken, vare sig det är en S-regering eller alliansregering.