Om klädindustrins mörka baksida
En överlevare dras fram ur ruinerna efter den kollapsade fabriksbyggnaden Rana Plaza i Dhaka. I Modeslavar möter författarna flera som överlevde katastrofen, där 1 100 människor miste livet. Foto: A. M. Ahad
RECENSION. Efter att ha läst reportageboken Modeslavar, om klädindustrins mörka baksida, är det oundvikligt att inte rannsaka sin moral såväl som sin garderob.
Journalisterna Moa Kärnstrand och Tobias Andersson Åkerblom har besökt textilfabriker i låglöneländer i Asien och intervjuat arbetare som offras på konsumtionssamhällets välklädda altare. Barn och ungdomar, särskilt flickor, används som slavliknande arbetskraft, med utebliven skolgång, förstörd hälsa och med risk för livet på grund av farliga arbetsplatser.
Det är en kamp mellan länder och fabriker om att hålla nere priserna så att de västerländska storföretagen fortsätter vara handelspartners.
Intervjuerna sätter välbehövligt kött och blod på fakta och statistik. Vi möter överlevande från en av vår tids värsta fabriksolyckor i Bangladesh, jordbrukare som tvångsförflyttats i Burma för att göra plats åt fler fabrikstomter och människor som inte har ett annat val än att ta det arbete som erbjuds, hur illa det än är.
Och i andra änden sitter företagsägare som H&M:s Stefan Persson, som skatteplanerat så skickligt att han har kunnat köpa sig en hel by i England.
Modeslavar är en viktig bok. Den problematiserar klassperspektivet i ett globalt sammanhang, och visar hur arbetsrättsliga frågor är eftersatta i låglöneländerna. Det utnyttjas av svenska företag, vad deras policydokument och marknadsföringsansvariga än säger. Den visar också hur viktigt det är att vi konsumenter ställer krav på företagen om vi ska fortsätta handla av dem.
Beskrivningen av de vidriga arbetsvillkoren för att möjliggöra vår konsumtionshets, blir en välbehövd påminnelse om att sluta blunda för dem. De finns trots att de inte syns i våra shoppingkassar.
Vesna Prekopic
