Finstämt porträtt av änkan som reder sig

Anneli Jordahls roman om arbetardöden utmynnar i ett finstämt kvinnoporträtt. 

Arbetare dör på jobbet och det blir knappt en notis. Vita poliser skjuter ner svarta unga män i USA. Tragiska händelser och viktiga att skriva om – men i romanformen?

Anneli Jordahl, som tidigare skrivit om klass i flera former – romaner, en biografi (om Elsie Johansson) och en intervjubok (Klass – är du fin nog) – låter här en änka efter en arbetare grotta ner sig i arbetardöden.

Ord som förundersökning om arbetsmiljöbrott, Arbetsmiljöverket och bemanningsföretag förekommer lika frekvent som i en reportagebok av Elinor Torp (Döden på jobbet, Jag orkar inte mer).

Pensionerade hemtjänstaren Jeanette ägnar dagarna åt att samla notiser (också de hämtade ur verkligheten) om omkomna arbetare i ”dödsboken”.

Så ser hon en film om Black Power-rörelsen och börjar studera sambandet mellan vad arbetare och svarta utsätts för. Berättelsen riskerar ibland att osa debatt, särskilt som Jeanette också bekymrar sig för hundars kvävda jaktinstinkter, SJ:s spårfel, fattiga barn och utsparkade homosexuella, men utmynnar i ett finstämt porträtt av en kvinna som reder sig i detta orosbrus.