Att äga frågan
På SAF-kongressen 1980 beskrev författaren Lars Gustafsson vikten av att äga eller vinna rätten att formulera samtidens, påstått, viktigaste frågor. Att få alla, eller nästan alla, att tala om de ”egna” problemen innebar, enligt författaren, en betydande fördel. Dels stängs andra angelägna ämnen ute och dessutom handlar debatten om de egna förslagen till lösningar.
Det blir därför dubbel uppförsbacke för motparterna. De får svårt att bestämma ämnen att diskutera och de tvingas förhålla sig till motpartens förslag till lösningar.
1980, då visdomen formulerades på arbetsgivarnas kongress, var tidsandan fortsatt präglad av den vänstervind som var 1970-talets kännemärke. Att i den miljön formulera en långsiktigt offensiv hållning var både framsynt och begåvat.
Dåtidens budskap är dessutom minst lika giltigt i dag som någonsin tidigare.
Den stundande avtalsrörelsen bär vittnesmål om den här kunskapens betydelse och allmängiltighet. Genom en aldrig sviktande övertygelse återkommer arbetsgivarna till ”problemen” på arbetsmarknaden.
Det handlar om lagen om anställningsskydd, las, då särskilt turordningsreglerna vid uppsägning och konfliktreglerna, främst rätten att vidta sympatiåtgärder. År ut och år in påstås de här lagreglerna utgöra närmast oöverstigliga problem.
Detta trots att undersökningar, ibland partsgemensamma, visat att problemen inte är särskilt omfattande eller oöverstigliga. Beredskapen och villigheten från fackens sida att vid uppsägningar medverka till avtalsturlistor som tar hänsyn till företagets behov av olika kompetenser är mycket utbredd.
Men i det offentliga samtalet är tongångarna helt annorlunda och det återspeglas därefter (vilket också är avsikten) i den politiska debatten som ju hämtar sin kunskap från vad parterna säger eller påstår. Och den som rycker åt sig initiativet och påstår mest och formulerar budskapet bäst vinner gehör hos publiken och politiken.
De återkommande politiska framstötarna om att ändra lagen om anställningsskydd utgör därför en närmast perfekt illustration till betydelsen av att inneha problemformuleringsinitiativet.
I höst och tidig vinter kommer mönstret från tidigare avtalsrörelser därför att upprepas. Allt annat vore en överraskning. Långsiktighet och uthållighet är nämligen några av arbetsgivarvärldens främsta kännetecken.
Omedelbar framgång är inget krav för att en fråga ska lyftas om och om igen. Det handlar mer om att mala ner motståndet och etablera sin världsbild eller sanning hos en så stor del av befolkningen eller motparten som möjligt.
Till sist, när den framförda uppfattningen delas av tillräckligt många, blir det naturligt att förändra en lag, vrida på en överenskommelse eller få till ett nytt avtal.
