När kunderna ständigt skäller ut personalen

Ryck- och knyckgruppen är på språng. Therese Rosell kallar den så eftersom de fyra franska bulldoggarna som hon har med sig ut på promenad knappast går fot någon längre stund.

Kompisarna Bob, Gösta, Franco och Alexis strävar på i värmen. Vid ett oväntat stopp händer det att någon av dem lägger sig ned för en mikropaus. Men de får ta det i sin egen takt.

– ”Frallorna” är speciella. De är ganska buffliga, burdusa och leker lite hårdhänt med varandra.

Det märks inte minst hemma på hunddagiset i Huvudsta som Therese Rosell driver sedan 2014. Det kan vara lugnt långa stunder i båset, men det hörs – om man så säger – när någon av dem tycker att det är dags för lek. 35 hundar samsas i rymliga utrymmen medan matte och husse är på jobbet. Therese Rosells yrkesval kan inte sägas vara någon slump.

– Hundar och friluftsliv är hela mitt liv. Jag jagar – älg, vildsvin, råddjur. Det är en livsstil.

Hon har själv tre jakthundar. Idun, en norrbottensspets, och Linus och Kajsa som är av den gamla rasen slovensky kopov. Det kräver en del psykologi och – inte minst – tålamod för att få hundar att fungera i grupp. Det är ”lite pyssel” som Therese Rosell beskriver det.

– Oftast funkar det efter ett tag. De flesta hundar gillar dagis. De får träffa sina kompisar. Ta Franco till exempel, han rusar hit på morgonen och vill inte gå hem på eftermiddagen.

Therese Rosell vill så småningom öppna ytterligare ett dagis och kanske ett hundpensionat. Även om det finns tunga delar av jobbet så är det fritt.

– Och allsidigt. Det är nya utmaningar hela tiden.

En sådan är att lära sig att läsa av hundarna. En del är lättare, andra betydligt svårare. Men det är en viktig del av jobbet, framför allt för att hundarna ska må väl. Men säkerhetstänkandet är också viktigt. Kollegan Gudrun Johansson, som själv blivit biten ett antal gånger, ska precis ut på promenad med bland annat en rejält tilltagen mastiff. Hon håller kanske 300 kilo hund i sina koppel. En förbispringande katt tillhör riskmomenten.

– Själv fick jag armen sönderkrafsad när jag skulle klippa klorna på en fransk bulldog, säger Therese Rosell.

Ändå är frågan ”gillar du hundar bättre än människor?” inte svår, även om hon skrattar till när hon får den:

– Till viss del. Hundar dömer inte, de är ärliga. Om man har en dålig morgon så blir man bara så glad över att se dem när man kommer hit.