”De tycker det är jättekul med någon som lyssnar”

Språket är annorlunda, konstaterar Zamba Leguizamon, sommarjobbare på en demensavdelning på Kungsgården, ett äldreboende i Upplands-Bro. Det är skillnad på generationerna. – De kan säga sånt som ”sätt på grammofonen”, säger hon och fnittrar förtjust. 

Hon är sjutton år och gör sin andra sommar som kommunal sommarjobbare. Hon får inte utföra någon omvårdnad, utan ägnar sig åt det övriga: Pratar med de dementa brukarna. Målar deras naglar. Går ut i trädgården. Hon lyssnar på musik med dem, sånt som äldre gillar.

– Elvis till exempel. Det väcker minnesbilder ibland.

Det bästa med jobbet är alla berättelser hon får höra om hur folk haft det. Någon som gifte sig vid 19 års ålder och levde 65 år med sin man. Det är inte så vanligt numera, konstaterar Zamba Leguizamon.

– De äldre tycker det är jättekul med någon som lyssnar. Men eftersom de är dementa glömmer de ibland vad de har berättat, så andra boende suckar ”nej, inte den där historien igen!”

I dag umgås hon med Ingrid Schade, som bor på avdelningen ovanpå demensboendet. Hon har mycket att berätta, om hur hon ser på politiken och äldreomsorgen, om hur hon utbildade sig i företagsekonomi och jobbade med det.

Zamba Leguizamon nappar på ett gemensamt intresse. Hon läser själv ekonomi och juridik på gymnasiet. Vad det ska leda till är inte säkert, men kanske blir hon jurist.

Omsorgen kan hon absolut tänka sig att jobba i ett tag, men det verkar tungt att göra hela livet.

– Jag har jobbat på lager också, som packare. Det är väldigt annorlunda, osocialt och ganska tråkigt. Här känner man att man hjälper till.

Det som är lite svårt med jobbet är de dementas humörsvängningar. De kan bli väldigt arga, berättar Zamba Leguizamon.

– Jag försöker lugna ner dem, prata med dem och så.

Och hon är aldrig helt ensam. Det går alltid att kalla på någon av de ordinarie om situationen blir besvärlig.

– Det behövs mycket tålamod i det här jobbet.