”Popmusik räknas som fulkultur”

Popmusiken behöver mer stöd för att artister ska kunna försörja sig. ”Vi vet att med lite pengar kan hen göra mycket, säger Joppe Pihlgren, verksamhetsansvarig på föreningen Livemusik Sverige.”

Under festivalen Way out west presenterar han rapporten ”Vi fortsätter spela popmusik (men vi håller på att dö)”, som sammanställts av Livemusik Sverige, Musik- och Kulturföreningarnas samarbetsorganisation och Studiefrämjandet gemensamt.

– Jag har ändå gjort 1 000–2 000 spelningar i Sverige, och länge förundrats över att vissa genrer får så mycket mer stöd, säger Docenterna-sångaren och syftar på jazz och konstmusik.

Förutsättningarna för populärmusiken i Sverige presenteras som en pyramid, där bredden är stabil och toppen, de kommersiellt gångbara akterna, har ett guldläge. Mellanskiktet, däremot, har det svårt.
Allt fler små och mellanstora arrangörer har besvärligt att hålla liv i sina konsertverksamheter. De har väldigt lite att hämta vad gäller statligt, regionalt och kommunalt stöd, visar rapporten. I 184 kommuner saknas satsningar på popmusik.

– Det märks skillnad på synen på kultur. Vi är fulkultur, säger Joppe Pihlgren.

Livemusik Sverige är en förening med två år på nacken som också är med i det europeiska nätverket Live DMA. En enkät därifrån visar att musiklivet går runt på nästan 80 procent volontärer. En annan enkät visar att mindre klubbar och andra spelställen behöver stöd. I Spanien, Norge, Danmark, Nederländerna , Belgien och Frankrike finns också stöd från offentligheten: verksamheterna drivs till 42 procent av offentligt anslag.

– I Sverige är den siffran noll. Vi skulle vara glada om vi kom upp på Norges nivå (drygt 10 procent), säger Joppe Pihlgren.

En förhållandevis liten summa, tio miljoner kronor om året, skulle kunna skapa 1 000 eller kanske 2 000 nya konserter runt om i landet, enligt föreningarna.

­­– Arrangörerna skulle kunna få ett stöd till artisternas resor och hotell, föreslår han:

– De klarar sig inte annars.