Debatt

”Stärk Norden med obligatorisk vuxenutbildning!”

De nordiska regeringarna bör ansluta sig till principen om att införa obligatorisk vuxenutbildning i arbetslivet för alla på arbetsmarknaderna i Norden. Det skulle vara ett visionärt beslut om länderna tillsammans med arbetsmarknadens parter utvecklade en sådan modell, skriver Poul Nielson, särskild rådgivare för Nordiska ministerrådet.

Förslaget om obligatorisk vuxenutbildning är ett av 14 förslag i min rapport om arbetsliv i Norden. Mitt uppdrag var att komma med förslag som förbättrar arbetslivet och förstärker det nordiska samarbetet sett i ett tidsperspektiv på 10–15 år.

Det finns betydande utmaningar att ta ställning till om vi ska kunna behålla vår välfärd: globalisering, IT-utveckling, högre pensionsålder, migrationstryck. Utmaningen är inte att jobba hårdare, utan att jobba smartare. Det finns givetvis redan massor av olika arbetsrelaterade vuxenutbildningar. Men det är stora skillnader mellan villkoren för välutbildade akademiker och i stort sett alla andra på arbetsmarknaden. Dessutom varierar fortbildningarna kraftigt i både täckning och kvalitet.

För att säkra Nordens framtida konkurrenskraft krävs det nytänkande inom utbildningen. Det skulle vara ett visionärt beslut om de nordiska länderna tillsammans med arbetsmarknadens parter utvecklade en modell för att göra vuxenutbildning obligatorisk i arbetslivet. Skapandet av den gemensamma nordiska arbetsmarknaden 1954 var inte heller något rutinbeslut. Det kommer att finnas många betänkligheter, intressekonflikter och inte minst svårigheter i fördelningen av kostnader och rättigheter, oavsett vilka modeller man ser framför sig. När det gäller ambitionsnivån skulle man kunna tänka sig en gradvis satsning till exempel beträffande utbildningarnas längd. Men vi bör pröva något i stil med detta, något som bekräftar innovationsförmågan i våra samhällen, något som kan göra de nordiska länderna till vinnare i den globala konkurrensen.

” Mitt förslag betonar nödvändigheten av att inse att alla medborgare inte kommer att känna sig inkluderade. Somliga kommer att uppfatta kravet på fortbildning mer som ett hot än som ett erbjudande.”

När det gäller den fortsatta processen med förslaget föreslår jag i rapporten att de nordiska regeringarna ansluter sig till principen om att införa obligatorisk vuxenutbildning för alla på arbetsmarknaderna i Norden. Och att regeringarna tillsammans med arbetsmarknadens parter påbörjar försöksverksamhet genom pilotprojekt. Det är i första hand ett sådant principbeslut arbetsmarknadsministrarna har att ta ställning till, men omfattningen av beslutet kräver givetvis att regeringarna och parlamenten i Norden involveras.

Man kan tänka sig många olika modeller för ett gradvist genomförande av förslaget. Jag pekar ut två:

• Den ena modellen är ett gemensamt utvecklingsprojekt som beslutas av Nordiska ministerrådet och består av en samnordisk styrgrupp som inkluderar arbetsmarknadens parter. Varje land initierar pilotprojekt som omfattar olika delar av arbetsmarknaden. Dessa pilotprojekt används sedan för att analysera genomförbarheten och för att belysa kostnaderna. Det offentliga måste givetvis se denna satsning som en nödvändig och framåtblickande fortsättning på de investeringar som hittills gjorts inom utbildning. Arbetsmarknadsorganisationernas medverkan är avgörande – inte minst för att de på grund av sin förhandlingsposition skulle kunna säkerställa en balans mellan rättigheter och skyldigheter. De skulle också kunna garantera relevansen av innehållet i obligatoriska vuxenutbildningar.

•Den andra modellen bygger på en organisk och mindre styrd tillväxt av avtal mellan parterna anpassade till de många olika villkor som gäller bland annat inom olika branscher. Det nordiska samarbetets roll i denna modell är att samla ihop initiativ och avtal, säkerställa omedelbar erfarenhetsutväxling samt stimulera spridningen av bästa praxis.

Innan ministrarna har hunnit diskutera rapportens förslag är det för tidigt att säga något om respektive förslags möjligheter att bli verklighet. De enskilda förslagen kommer att diskuteras löpande de närmaste åren i Nordiska ministerrådet, i likhet med tidigare utredningar. Men inte minst förslaget inom utbildningsområdet har redan rönt stort intresse även på internationell nivå.

Mitt förslag betonar nödvändigheten av att inse att alla medborgare inte kommer att känna sig inkluderade. Somliga kommer att uppfatta kravet på fortbildning mer som ett hot än som ett erbjudande. Det är visserligen ett problem som vi redan lever med, men i framtiden måste vi ta det på större allvar. Samhället måste se till att dessa medborgare får en trygg och värdig tillvaro.