Anna Kinberg Batra vill införa ett bidragstak, sa hon i lördagens tal i Almedalen. Det är logiskt och följer sedvanlig moderat politik. Däremot har det ingenting med integration att göra. Faktum är att det över huvud taget inte har någonting att göra med dem som på senare tid kommit hit som flyktingar.
Ett tak för bidrag är en mycket adekvat och logisk del av den nedmontering av svensk välfärd som Moderaterna förespråkat i decennier. Här finns förslaget att nyanställda ska jobba gratis en del av arbetstiden, något som Anna Kinberg Batra kallar ”förstajobbet-anställning”, och här finns ett sjunde jobbskatteavdrag som numera kallas ”förstajobbet-avdrag”.
Det är då logiskt att Moderaterna också skär ned i välfärden för att kunna täcka det bortfall i skatteinkomsterna som de övriga förslagen orsakar.
Bara någon timme efter Moderaternas förslag om bidragstak varnade Rädda Barnen i en kommentar att förslaget hotar att permanenta den svenska barnfattigdomen. Men även det är sedvanlig moderat politik där det mesta ska tas från dem som inget har.
Moderaternas bidragstak har heller ingen eller mycket begränsad effekt på jobben. Tanken är att de med bidrag ska lägga på ett extra kol när bidragen sänks och i stället skaffa sig ett jobb. Men då måste det också finnas jobb.
Det här är samma strategi som den sänkta a-kassan under alliansåren. Man fokuserade då och fokuserar nu, åtminstone i retoriken, på att öka utbudet av arbetskraft genom att sänka deras inkomster för att piska ut de lata arbetslösa och sjuka i arbete. Men man glömmer samtidigt att göra någonting åt efterfrågan på arbetskraft.
Att öka efterfrågan på arbetskraft, det vill säga att skapa jobb, är tyvärr inte heller denna gång prio ett för Anna Kinberg Batra. Följden blir, även denna gång, en nedskuren välfärd, större klasskillnader och fler fattiga.
Det som var nytt i AKB:s tal var att hon hängde upp de vanliga gamla M-förslagen på begreppet ”svenska värderingar”. Det ger en ytterst obehaglig känsla av att hon vill dra röster från Sverigedemokraterna genom att använda Sverigedemokraternas språkbruk.
Men resonemanget är helt fel. Att vi har en hög jämställdhet och lever i ett bra land med ett visst patos för rättvisa beror inte på att vår flagga är blå och gul. Det beror på decennier av politisk kamp, främst inom arbetarrörelsen och forna tiders liberaler, en kamp som har lett fram till en tydlig lagstiftning.
Men arbetarrörelsens kamp intresserar inte Anna Kinberg Batra. Hennes hånfulla förminskande av Stefan Löfven vittnar om ett förakt som hon som professionell politiker borde hålla sig för god för.
Det hånfulla ”svetsaren” hängde i luften när Anna Kinberg Batra beskrev Löfven som en närmast svagsint individ. Uppenbart speglar det hennes syn på Sveriges arbetande befolkning i landets LO-yrken.
Den största frågan efter Anna Kinberg Batras tal i Almedalen under lördagen rör dock inte den politik hon vill föra fram – denna arbetarfientliga politik är moderat skåpmat – utan hur långt hon är beredd att gå Sverigedemokraterna till mötes för att få igenom denna politik.
Det är inte ofta vi saknar Fredrik Reinfeldt i politiken. Men efter Anna Kinberg Batras tal i Almedalen under lördagen ekade ett stort tomrum efter Moderaternas borttappade tydlighet om rasismen och människofientligheten inom SD.
