Väder: 20 grader och klarblå himmel.

Publiken: Inte så stor (cirka 1 800), men entusiastisk och med jämn fördelning av unga och äldre. Sommarledig klädsel och självklart en del gräsgröna tröjor.

Starkast applåder: Förutom Lövins entré får hon både jubel och applåder när hon talar om att Miljöpartiet flyttat fram klimatagendan för de andra partierna genom sina reformer. – Det är vad jag kallar att vara visionär realist.

Pratade mest om: I motsats till Jimmie Åkesson så målade Isabella Lövin upp Sverige i en oerhört positiv ton. Framför allt som föregångare i ett internationellt sammanhang när det gäller fred, klimat och bistånd. Hon poängterade att de klimatrelaterade reformer som Miljöpartiet stått för har varit fullt förenliga med den positiva trend gällande jobb och ekonomi som Sverige har nu. Samt att Sverige behöver ledare som tar ansvar, inte populister som försöker plocka poänger efter Brexit.

Rekvisita/scenografi: Ingenting, stod ensam vid ett talarbord i trä.

Arbetarefokus: I stort sett ingenting, men nämnde att stress och psykisk ohälsa ökat antalet sjukskrivna och att det behövs en annan diskussion kring hur vi ska lösa detta samhällsproblem.

Årets alibi från verkligheten: Inga namngivna personer, men tog upp möten med flyktingar i Somalia som aldrig hade sett utsidan av ett flyktingläger. Samt barn i utsatta områden som ropade att utbildning var nyckeln till framtiden.