Väder: 17 grader och klarblå himmel.

Publiken: Mer än dubbelt så stor som kvällarna innan (6 100 personer), ministertätt, polistätt och blandad, ledig klädsel.

Starkast applåder: ”En avvecklingsplan för den svenska modellen. Som bygger förmögenheter åt vissa – men raserar välfärden för alla. Som inte bryter segregationen – utan cementerar den. Att de bara vågar.” ”De” var Moderaterna.

Pratade mest om: Sveriges plats i FN:s säkerhetsråd, att ingen människa är en ö, svenska framgångsföretag, segregation, långtidsarbetslöshet, religiös extremism, näthat från högerextrema, mer resurser till polisen, snabbspår och isländsk laganda.

Rekvisita/scenografi: Röda rosor i gigantiska krukor.

Arbetarefokus: ”Det får vara nog att ställa löntagare mot löntagare i Europa”. Yrken som nämns är ambulanspersonal, brandmän, journalister, lärare, poliser. Och så svetsare, det vill säga han själv.

Årets alibi från verkligheten: Saeid Esmaeilzadeh från Husby, företagsledare och professor i materialkemi.