När Socialdemokraterna för 35 år sedan hade sitt första ekonomiska seminarium i Almedalen var temat ”den svenska modellen”. Även på måndagens ekonomiska seminarium var temat den svenska modellen, eller snarare den svenska modellens stora nytta för ekonomin och arbetsmarknaden.
Torben Andersen, professor vid Århus Universitet, poängterade dock de utmaningar som den svenska modellen står inför genom den flyktingström som under hösten kommit till Sverige.
Om det kommer många i åldersspannet 45-50 år, som i stort sett inte har någon utbildning alls, kan vi inte utbilda ut alla tillräckligt snabbt. Om vi då skapar fler enkla jobb där det inte krävs någon utbildning så har dessa människor lättare att få jobb, menade han.
Nå, är då ett större utrymme för fler lågkvalificerade jobb ett ”nödvändigt ont” för att klara arbetsmarknaden, med den logiska följden att även lönerna blir lägre? Nej, naturligtvis inte.
Visst finns en temporär missmatch mellan en mindre del av den arbetskraft som nu kommer hit genom flyktinginvandringen och den kunskap som företagen efterfrågar.
Men en liknande missmatch fanns redan sedan tidigare. Svenskt Näringsliv visade redan före flyktingtillströmningen att ett av fem rekryteringsförsök från svenska företag misslyckas, helt enkelt för att företagen inte får tag i någon sökande med rätt kompetens.
Tidigare fanns en relativt stark samsyn om att det som då behövdes var att utbilda arbetskraften till de jobb som finns i våra konkurrenskraftiga företag – helt enligt den svenska modellen och helt enligt den strategi som gynnat strukturomställningen i ekonomin. Det ökar den svenska tillväxten och skapar förutsättningar för en hög välfärd till alla.
Men så kom flyktingvågen. Och plötsligt ansåg många debattörer och politiker att utbildning inte längre behövdes. I stället fokuserar numera de fyra allianspartierna på att Sverige bör skapa enkla jobb med låga löner i stället för att Sverige ska satsa på utbildning.
Under måndagen ekonomiska seminarium pratade även finansminister Magdalena Andersson om behovet av fler enkla jobb, dock utan att koppla det till låga löner.
I förlängningen är det dock en ohållbar linje. Antingen bejakar vi strukturomvandling och att jobben över tid blir både mer avancerade och lönsamma, för såväl anställda som företag, eller så slår vi in på vägen mot ökade klasskillnader och en fattig underklass.
LO-ekonomerna har redan presenterat en bra studie över hur vi snabbt kan få den större gruppen flyktinginvandrare i arbete genom utbildning.
Socialdemokraterna verkar nu halvt om halvt som ett komplement vilja lansera vägen mot enkla jobb som en tillfällig och snabbt övergående tid för att också få den mindre grupp äldre flyktingar utan utbildning i arbete.
I förlängningen är det dock mer lönsamt för såväl individen, företagen och samhället att ta fasta på Torben Andersens fortsatta ord i sitt föredrag: ”den svenska modellen går ut på att utbilda folk ur enkla jobb för de lågutbildade”. Det får vi inte glömma.
Det är så vi även i framtiden kan dra nytta av den svenska modellen och inte fastna i ett nytt klassamhälle.
I stället för att snegla alltför djupt i den enkla lösningen med enkla jobb måste Socialdemokraterna klara balansgången att få alla i arbete utan att öka klassklyftorna. LO-ekonomerna har redan pekat ut riktningen.
