Budskapet till Sveriges lågavlönade i Jan Björklunds Almedalstal var knappast nytt. ”Lägstalönerna är för höga” slog han fast och förslog även denna kväll att nyanlända lättast kommer in på arbetsmarknaden om de får låga löner. Däremot var ordet för denna vanliga lönesänkarpolitik en nydaning.
Liberalerna gör nu nämligen sitt bästa för att banka in ordet ”startlön” som namnet på den revolutionerande reform som ska skapa jobb och gröna skogar.
Men det handlar inte om ”startlön”, lika lite som det handlade om ”ingångslön” så länge det ordet var populärt. Det handlar om en sänkning av lägstalönerna, då på samma sätt som nu. Det vill säga att lönerna för Sveriges lågavlönade ska ned, enligt den alltid rådande marknadsprincipen att på en marknad, vilken marknad det än är, kommer företag att slås ut som inte kan hålla samma låga pris som andra företag.
Och om staten går in och sänker lönerna för en del, kommer marknadskrafterna att se till att denna låga lön sprids till andra.
Att det skulle skapas nya jobb på detta sätt har rut-, rot- sänkt arbetsgivaravgift och jobbskatteavdrag redan motbevisat. Först nu, när flera av dessa misslyckade allianssatsningar tagits bort, så ökar jobben.
Om Björklund verkligen menar något med att ”startlönerna” bara ska råda i inledningen av en yrkesbana borde han dessutom stödja det strejkvarsel som IF Metall nu har lagt för sina medlemmar inom tvätterierna.
Den kamp som IF Metall driver på tvätterierna gäller just det som ska komma senare, det liberala löftet om högre löner för dem som väl kommit in på arbetsmarknaden och har jobbat ett tag.
Det tvätteriarbetarna kämpar för är att få en lönetrappa som höjer lönen efter en viss tid i yrket. Det handlar inte om några jättelyft, men en trappa som i två steg höjer lönen med vardera 1218 kronor är vad tvätteriarbetarna vill ha.
Arbetsgivaren Ikem säger nej, något som givit en mycket sammanpressad lönestruktur där en tvätteriarbetare inte ens efter tio år i yrket kan räkna med att tjäna mer än några tusenlappar mer än lägstalön – den lön som Jan Björklund kallar startlön och vill sänka ytterligare.
Det borde finnas alla skäl för Jan Björklund att sluta upp bakom tvätteriarbetarna och stödja deras kamp för en lönetrappa. I stället var hans budskap att den bästa tryggheten för löntagare inte är ”mer makt åt Europas fackförbund”.
Så mycket för en rimlig löneutveckling för Sveriges lågavlönade. Så mycket för parternas rätt att sluta avtal för landets löntagare.
Alternativet till att leva på bidrag är inte att skapa jobb med svältlöner, alternativet är att skapa jobb med en lön som man kan leva på.
