Här ryms lust och dödsskräck

”Jag vill leva, av hjärtans lust. Låt oss få konsten att lysa och stråla”. Så citeras den japanska konstnären Yayoi Kusama i katalogen till retrospektiven I oändligheten, som nu landat i Stockholm.

Det är också så det känns, redan på väg in till museet, där träden i trädgården bredvid Picassos skulpturer har fått rödprickiga skrudar. Kusamas målningar och installationer strålar av färg och livskraft.

Inne på ArkDes visas verket Infinity Mirrored Room – Hymn of Life. Det består av ett mörkt spegelrum med prickiga rislampor som skiftar färg, och genom det går man på en spegelblank gång. Ett av hennes många verk där speglar skapar en känsla av oändlighet.

Den som inte lyckas få med sig barn på den här utställningen får nog inte heller med sig dem på Gröna Lunds Lustiga huset – Skeppsholmen bjuder på en sommaraktivitet som borde passa många. Kusama själv har också velat öppna upp den slutna konstvärlden. På sextiotalet gjorde hon det kroppsligen genom performativ aktionskonst (protesterade bland annat mot Vietnamkriget och för sexuell frigörelse) i centrala New York, dit hon flyttat i slutet av 50-talet.

Det andra verket på ArkDes (resten av den omfattande utställningen finns i intilliggande Moderna museet) heter Narkissos trädgård och består av en mängd blanka klot, en ny version av hennes bidrag till  Venedigbiennalen 1966, då hon också – till dess att hon stoppades av arrangörerna – sålde kloten för ett par dollar styck. ”Jag tycker konst ska kosta så att vanligt folk har råd med det”, kommenterade hon, liksom (långt före selfie-tiden): ”Folk verkade trollbundna när de såg sig själva speglade femtonhundra gånger”.

Yayoi Kusama föddes 1922 och växte upp i japanska Matsumoto, där föräldrarna förädlade fröer. Hon utforskade olika material, som att måla på frökartonger. Avskedet har hon gjort på ett silkestyg efter att ha blivit lämnad: ”Jag klängde mig fast vid tygbiten och torkade mina tårar med den innan jag använde den som målarduk”, står att läsa i en av många intressanta noteringar på utställningen. Ett senare verk med blandteknik är gjort till stor del av ruote (hjulmakaroner). Okokt pasta täckte Kusama också golv med, och gillade att höra folk skrika över knastret, får vi veta i en film.

Yayoi Kusama lever med dödsskräck – sedan 70-talet på ett privat psykiatriskt sjukhus. Genom hela livet har svåra hallucinationer följt henne, och de konstnärliga, upprepande handlingarna, har blivit ett sätt att handskas med dem.

I texten Den eviga evighetens evighet beskriver hon hur hon vill fortsätta kämpa, ”genom att bli 200 eller rent av 500 år gammal”. 87-åringen besöker inte längre sina vernissager, men framstår i alla fall i sin ofattbara produktivitet som outtröttlig.

Men hallå – det skulle ju vara gratis?

Nja, redan när fri entré-reformen infördes gavs beskedet att museerna skulle kunna ta ut en avgift av vuxna för vissa tillfälliga utställningar, påpekar Moderna museets chef Daniel Birnbaum:

– Det finns ingen chans i världen att göra den här utställningen med fri entré. Internationella gästspel kostar upp till tio miljoner kronor.

150 kronor kostar Kusama-utställnigen, som är gratis för barn. Årets inledande utställning med Klee och Aguéli blev efter diskussioner avgiftsfri.

– Klee kostade mycket, men vi tyckte ändå att det var fel att ta betalt eftersom Aguéli tillhör oss alla, det svenska kulturarvet.

Daniel Birnbaum märker framför allt att besökare kommer oftare. Men nu gäller det också att locka nya grupper av besökare, säger han.