Tufft krisavtal då finsk politik ömsar skinn

Finansminister Alexander Stubb kan i helgen få se sig om efter ett nytt jobb efter helgens möte där Samlingspartiet ska välja partiledare. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/TT

Flera finska partier ömsar skinn i helgen. Tre partier ska välja nya ledare i landet som precis kommit överens om att frysa lönerna, förlänga arbetstiden samtidigt som ekonomin ser ut att ha tvärvänt och kurvorna pekar uppåt.

Det har kallats politikens ”superhelg”. Tre partier – Svenska folkpartiet, Samlingspartiet och Vänsterförbundet ­– kan få nya ledare i landet vars politik präglats av krisbekämpning.

Krispolitik och arbetsmarknadsfrågor har varit tunga frågor inom finska politik de senaste året.

Facket gick alldeles nyligen med på att ett avtal – konkurrenskraftavtal – som berör 85 procent av arbetsmarknaden. Nästa år ska lönernas frysas, årsarbetstiden öka med 24 timmar och semesterlönen för offentliganställda sänks med 30 procent.

Regeringen hoppas att uppgörelsen ska ge 35 000 nya jobb.

I Finland görs trepartsuppgörelser mellan fack, arbetsgivare och politiker. Men i helgen kommer troligen tre tunga politiker att bytas ut.

Li Andersson.

Vilken effekt partiledarbytena får är dock för tidigt att säga.

– Vi har ett behov av att öka samarbetet med det aktiva inom facket, säger Li Andersson som i helgen ersätter Paavo Arhinmäki i Vänsterförbundet.

Li Andersson har främst ett starkt stöd från urbana medelklassväljare. Tidigare har hon drivet förslaget om att införa en medborgarlön i Finland.

Flirten med facket kan tolkas som en signal till att hon även värnar om de traditionella vänsterväljarna.

Ett ledarbyte gör också Svenska folkpartiet som tillvaratar finlandssvenskarnas rättigheter.

Småbarnspappan och den före detta försvarsminister Carl Haglund har sagt att han avgår av personliga skäl. Det mesta talar för att han ersätts av Anna-Maja Henriksson som tidigare var justitieminister.

Den mest dramatiska partiomvälvningen lär dock bli i moderata Samlingspartiet. Det är visserligen Centerpartiet som leder den finska regeringen men Samlingspartiet som ledde förra regeringen har satt stor prägel på den nuvarande arbetsmarknadspolitiken.

Det som förvånat många är att den före detta statsministern och nuvarande finansministern Alexander Stubb utmanas av sin partikamrat Petteri Orpo som i dag är inrikesminister.

– De kom att bli något av en chock. Den stora gåtan är varför partiet vill peta Stubb som inte varit partiordförande särskilt länge och dessutom gjort ett bra val, säger Göran Djupsund, professor i Statsvetenskap på Åbo Akademi.

– Slutsatsen som jag och många andra statsvetare drar är att det mest handlar om vilken typ av personlighet partiet vill ska representera dem. En annan faktor är att Stubb kom in sent i politiken och inte har jobbat sig uppåt. Etablissemanget har kanske inte gillat det, säger Göran Djupsund.

Samlingspartiet har kring 17 procent av väljarstödet och några stora skillnader i synen på politik finns inte mellan kandidaterna. Inför helgen visar undersökningar att Orpo har störst stöd.

För samtliga partier har arbetsmarknadsfrågan varit viktig.

Till skillnad från andra EU-länder så stiger arbetslösheten. De ekonomiska prognoserna har varit mörka. Med hot om försämrad välfärd fick den finska regeringen facken, efter 13 månaders förhandlingar, att skriva under konkurrenskraftavtalet som fryser lönerna och förlänger arbetstiden.

– Det är ett tufft avtal, säger Göran Djupsund.

I praktiken handlar det om att göra en så kallad intern devalvering. Genom att sänka löner och villkor för att öka konkurrenskraften.

Men frågan är om fackets eftergifter verkligen var nödvändig.

Nyligen kom färska siffror som tyder på att det trots allt kanske inte är så illa ställt med den finska ekonomin. Istället för en tillväxt strax över noll procent så visar Eurostats senaste statistik att Finlands ekonomi växte med 1,5 procent första kvartalet i år, det är strax under EU-genomsnittet.

– Mycket av den politik som genomförts på arbetsmarknaden har drivits med motiveringen att det ser mörkt ut. Men ett, tu, tre har vi plötsligt hyfsade siffror. Den starka tillväxten senaste tiden har inte uppmärksammats så mycket här i Finland. Det är en gåta för mig, säger Göran Djupsund.