Det borgerliga motståndet mot att stoppa döden på jobbet
Vissa saker är mer obegripliga än andra. Särskilt svår att ta till sig är motståndet hos borgerliga skribenter mot det fackliga arbetet för att minska allvarliga olycksfall och dödsfall på arbetet. Ingen ska dock, i vilket yrke det vara må, behöva oroa sig för att man själv eller någon närstående inte komma tillbaka från jobbet när arbetsdagen är slut. Det borde vara en självklarhet.
När AFA Försäkring i dag redovisar sin statistik över arbetsskador och dödsolyckor på jobbet (där 2014 är det senaste redovisade året) ser vi att dödstalen fortsätter att vara höga. 2014 dog 21 personer på jobbet, jämfört med 19 året före.
Betänkt också att AFA:s siffror dessutom endast tar upp händelser där den drabbade kunnat tillgodogöra sig någon av AFA:s försäkringar. Den kompletta bilden som ges först när arbetsmiljöverket redovisar sin statistik är än värre.
När det gäller allvarliga olycksfall på jobbet har en negativ utveckling kunnat brytas. Siffrorna har stabiliserats, men på en mycket hög nivå. 2014 inträffade fortfarande 10 500 allvarliga olycksfall på jobbet. Som allvarliga olycksfall räknas olycksfall som inneburit minst en månads sjukskrivning och/eller medicinsk invaliditet.
Och betänk följande: Om vi antar att var och en av dessa allvarliga arbetsolyckor har medfört den exakta minsta sjukskrivning som krävs för epitetet ”allvarlig”, det vill säga en månads sjukskrivning, så innebär det att Sverige och svensk produktion 2014 gick miste om 875 årsarbeten i sjukskrivningar efter olyckor som skett i arbetet.
Om nu inte det humanitära lidandet genom skador och död imponerar på borgerligheten borde väl ändå produktionsbortfallet vara skäl nog att söka driva en gemensam kamp från höger till vänster mot skador och dödsfall på jobben? Men icke.
Under förra årets debatt om dödsolyckorna på våra arbetsplatser drev till exempel DN:s ledarsida tesen att det definitivt inte var bristen på kollektivavtal som orsakade dödsolyckorna, och att det var fackets eget fel att företagare valde att anlita arbetare utan kollektivavtal eftersom kollektivavtalen var så krångliga.
Och att det dessutom knappt inträffade några dödsolyckor. Fackföreningarna får alltså fortsätta finna sig i att driva kampen mot olyckor och dödsfall utan borgerligt stöd.
Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) har dock sjösatt regeringens nya program för bättre arbetsmiljö där fokus bland annat ska riktas mot bemanningsföretagen. Förhoppningsvis resulterar det i framtida förbättringar.
Men det är sorgligt att försvaret av liv och lem inte har lyckats kravla sig över blockgränsen.