Ken Ring kommer undan

”Jag ger dig mina kossor, du får mjölka dem i dag. Vi drar väl ut i bushen, vi älskar hela dan”. – Jag är nog den enda som kan komma undan med den här låten, säger Ken Ring.

Den är tänkt att bli ”den stora kommersiella låten före sommaren”, ”nästan en houselåt med afrovibes”, säger Ken Ring om ”Jag ger dig allt jag har”, som redan spelas flitigt på Spotify.  På videon står han utanför Hässelby gårds tunnelbanestation – och bland kor. Även om korna ser helsvenska ut för låten tankarna till Östafrika, där Ken Ring har sitt ursprung.

– Ingen kan säga att det inte är jag, säger han, som i dag släpper albumet som i övrigt mest innehåller ”hiphoptracks för hiphopskallar” – ”mina fans kommer säga: perfekt”.

Ken Ring öppnar dörren till tegelvillan i bostadsområdet strax utanför landsortens centrum.

– Det är 11 rum och 380 kvadrat, i Hässelby hade det kostat 10 miljoner, säger han.

Huset ligger en timmes bilresa från hans Hässelby, förorten i Stockholm där han är uppväxt och fortfarande delvis bor. Han hade fått pengar, kunde betala av skulder (enligt boken Livet, av Klas Ekman från 2013, två miljoner kronor), och köpa ett hus med rimliga lån, där han kunde bo och driva studio.

I den stora gråa soffan som upptar större delen av vardagsrummet lutar han sig tillbaka, drar med handen över det stubbade håret, snörvlar grovt: ”har haft influensa hela veckan”. Ett fönster står och slår, och han visar mot ett annat, kletigt, fönster i vardagsrummet: ”Jag har blivit äggad”.

– Jag har för mycket ovänner. Jag har sagt ett och annat genom åren, säger fyrabarnspappan.

– Sedan är jag väl en ikon för en stor del av samhället, underklassen och det destruktiva samhället. Många har problem med det. Från dag ett har det varit så, säger han.

Dag ett som rappare var för 25 år sedan, och så har också albumet fått namnet XXV, 25 med romerska bokstäver.  Hans liv har kantats av droger, kriminalitet och icke politiskt korrekta uttalanden och texter. Han har dömts för ringa narkotikabrott och olovlig körning och haft fotboja. En hel del annat inte så smickrande berättar han själv om i Livet. Han har sagt våldsförhärligande saker, använt ordet ”bög” nedsättande, sagt att Petter är en ”jude” i betydelsen snål, använder n-ordet.

Under tv-programmet Så mycket bättre 2013 vann han tillbaka en del av folkets hjärta. Där berättade han om hur hans kenyanska mamma dog när han var 14 och hur han levt som gatubarn. Programmet gav en rättvis bild av honom, säger han. Men det har inte gjort hans karriär, påpekar han, däremot ”hårt jobb och 300 låtar”. Och den där tuffa bakgrunden känns ”sååå långt borta”.

– Visst, jag har den och det gör att musiken är äkta. Men min misär började när jag var tio. Sedan hade jag tio år i misär, men i sjutton år har jag haft ett framgångsrikt liv.

När jag påpekar att han dömts under den tiden (drograttfylla, olovlig körning) säger han:

– Om jag kommer från en spelning där jag får 40 000 kronor och samtidigt får böter på säg 1 200 kronor, så ser jag inte det som en del av ett oframgångsrikt liv.

Tar du lätt på droger?
– Om du frågar om jag brukar droger nu – nej. För mig är det skillnad på milda droger och tunga. Vissa röker marijuana med måtta, det funkar. Men jag kommer från en alkoholistfamilj, jag har avsmak för alkohol.

Och tar du nu helt avstånd från kriminalitet?
– Jag kan ta avstånd genom att inte göra något själv. Men jag kan inte ta avstånd från kriminalitet, för då tar jag avstånd från många jag känner. De kommer inte hit med pistoler och skottsäkra västar och sitter och planerar och så. Men kanske grillar lammkött.

– Vi är vänner, vet du. Hur många känner inte någon som är lite halvkriminell?

Och nu har han blivit vuxen, har tonåriga barn att tänka på, säger han. Vad gäller uttalanden han gjort, förklarar han det med en blandning av missförstånd och att ord inte har samma betydelse för honom.

– Jag försöker avstå från att säga saker som sårar. Men jag tror inte att den svenska afrorörelsen är Ken Ringfan, för jag säger neger. Vissa grejer kan jag inte ändra.

Ken Ring bor hälften av sin tid i Kenya, utanför kuststaden Mombasa. Där är kor ett tecken på välstånd och där har han en ”kofabrik” som ska försörja släkten, liksom en fotbollsakademi och ett hotellbygge under uppbyggnad.

– Jag försöker hela tiden slåss för de svaga, även om jag tjänar pengar.

– Jag är vänster i kropp och själ. Jag kommer från en röd familj, så röd den kan bli. Min pappa jobbade på LO-skolan Runö och på Metall.

Han går igång på att så många rappare har dålig koll på företagande och ekonomi. Själv har han lärt sig sedan ”Mammatiden” (av intäkterna från hiten ”Mamma” på albumet Vägen tillbaka från 1999 får han bara några procent). Nu gör han det mesta själv på egna etiketten Masa Music och får mellan 60 och 80 procent.

– Men det krävs lite adhd och att man orkar mejla 50 pers om dagen, säger han.

I boken säger han att han ska leva billigt, och spara pengarna till Kenyaprojekten. Gäller det fortfarande?

– Jag är inte en sån som vräker ut, åker taxi, köper dyra bilar. Men jag gillar goda ostar och konjak.

Och i källaren bredvid studion har han en biosalong, ”tvärnajs” att ha vid besök.

– Det kan sitta en fyra polare här och spela Fifa, säger han.