Nordiska fack slås ihop
Illustration: Eva Vaihinen
I Danmark har LO och tjänstemännen i FTF långt framskridna planer på att gå ihop. I Finland pågår en liknande process, men där har några fackförbund redan hoppat av. I Sverige och Norge är frågan om fackliga fusioner stendöd.
På sina kongresser i höstas tog danska LO och FTF det formella beslutet att arbeta för ett samgående. Det beskrevs som en förlovning mellan LO:s ordförande Lizette Risgaard och FTF:s Bente Sorgenfrey. Förlovningsperioden är satt till två år, sedan avgörs om det även ska stunda bröllop 2018.
– Vi ska nu ta fram ett gemensamt underlag som varje enskilt förbund ska säga ja eller nej till. Det är för tidigt att säga om det kommer att bli så. I dag har vi förbund som säger obetingat ja och nej både inom LO och FTF, säger Lizette Risgaard.
Som det främsta skälet till ett samgående ser hon att en enad huvudorganisation blir starkare och får större inflytande i förhandlingar både med arbetsgivarna och politikerna. Dessutom innebär det besparingar i och med att man kan dela lokaler och andra resurser.
En fråga som kan få tjänstemännen att tveka är att flera LO-förbund har täta band till det socialdemokratiska partiet – även om LO själv för mer än tio år sedan förklarade sig oberoende och drog in sitt stöd till partiet.
– Detta är en ”uppmärksamhetspunkt”, medger Lizette Risgaard. Själva huvudorganisationen ska vara partipolitiskt oavhängig, men det är möjligt att enskilda förbund vill ha kvar den kopplingen, det får man nog acceptera.
Bygger man inte in en konflikt då?
– Inom LO har vi klarat den balansgången fint. Jag vill vända på det så att det är vi inom facket som går ut och talar om vad vi vill och sedan låta politikerna ta ställning till det, ungefär som LO i Norge gjorde när Jens Stoltenberg vann valet, säger hon.
För att fusionen ska bli av krävs att alla förbund i LO och FTF säger ja. Den nya organisationen skulle få 1,5 miljoner medlemmar. Akademikerna i AC deltar inte.
Även i Finland pågår en stor facklig fusionsprocess, men den verkar just nu vara i gungning.
– Vi har begärt besked till den 1 juni, säger Juha Heikkala som leder projektet. Då vet vi hur många som är beredda att fortsätta och om det är någon idé att driva projektet vidare. I värsta fall läggs det ner.
Heikkala jobbar till vardags på det finska riksidrottsförbundet Valo, som han själv varit med och skapat genom en fusion av tre organisationer. För drygt ett år sedan fick han i uppdrag av 49 finska fackförbund, huvudsakligen inom LO (SAK) och tjänstemannafacket STTK, att utreda möjligheterna att bilda en ny centralorganisation. Om alla går med får den nya fackjätten 1,7 miljoner medlemmar.
– Det är viktigt att komma ihåg att det kom från förbunden själva, inte från centralorganisationerna. Det är förbunden som bestämmer om det ska bli något, säger Juha Heikkala.
I mitten av mars var utredningen klar och han presenterade ett färdigt förslag. Tanken var att alla förbund senast den 1 juni skulle inkomma med besked om man ville gå vidare utifrån detta med målet att den nya huvudorganisationen skulle skapas på nyåret 2017. Men då kom plötsligt signaler om att flera av tjänstemannaförbunden börjat få kalla fötter. Styrgruppen kallades till ett krismöte den 11 april och efter det är fusionsfrågan minst sagt oviss.
– Vi har bett alla förbund att komma in med synpunkter på innehållet i förslaget och vad de vill förändra. Så projektet är vid liv, men försenas kanske ett halvår. Det kan också bli så det inte är någon idé att fortsätta, säger Juha Heikkala.
Åtminstone fyra av STTK-förbunden har redan gett besked att de inte vill vara med, bland annat det stora social- och hälsovårdsförbundet Tehy. De fyra förbunden har tillsammans 250 000 medlemmar.
– Tehy är inte övertygad om att det skulle uppstå en helt ny partilös organisation med öppna verksamhetssätt, säger Tehys ordförande Rauno Vesivalo som i stället vill satsa på att utveckla STTK.
Även inom STTK-ledningen har en tveksamhet spridit sig och STTK-ordföranden Antti Palola säger sig tvivla på att planerna förverkligas. Juha Heikkala hoppas fortfarande trots att projektet stött på motstånd:
– Det finska samhället står inför stora problem. Jag tror att en starkare centralorganisation behövs för att kunna påverka politiken i en löntagarvänlig riktning. Det vore ett personligt misslyckande för mig om det här spricker, men jag tror inte heller att det vore bra för fackföreningsrörelsen, säger han.
LÄS OCKSÅ
LO-basens första seger: flyktingavtal
Bengt Rolfer
