Med sexhundra tjänare, tre helikopterplattor och hängande trädgårdar. Så bor Indiens förmögnaste man. I världens största demokrati äger de hundra rikaste tillgångar som motsvarar en fjärdedel av BNP, där lever flera miljoner av 1,2 miljarder invånare på botten, där gödslar IT-industrin en expanderande medelklass.

Här finns förstås slitningar och spänningar. Arundhati Roy sätter i Kapitalismen en spökhistoria ljuset på vålnaden som gastkramar och spökar i Indien, vare sig hon reser i Kashmir eller granskar gruvjättar, stiftelser eller skojare.

Problemet är inte indiern eller Indien utan ”The economy, stupid” – som Bill Clintons rådgivare en gång sa. Lägg till det korrupta politiker och skrupulösa affärsmän så följer ojämlikhet, orättvisa och rättslöshet. Roy sätter fingret på det.

På nittio sidor i essäns fria form, och med sin skönlitterära bakgrund, lägger Arundhati Roy inte det tröstlösa eländet som en våt filt över läsaren. I stället låter hon oss ana rikedomen, mångfalden och vreden bortom kapitalismens spökhistoria.

Gert Lundstedt

Essä

Kapitalismen en spökhistoria

Arundhati Roy

Celanders förlag

[caption id="attachment_126501" align="alignnone" width="201"]Skärmavbild 2016-04-27 kl. 08.21.43 Foto: Mayank Austen Soofi[/caption]