Trivs med fingrarna i det gröna

Linda Fransson drar av sig sina jordiga arbetshandskar. I rabatten på Karl Johans torg finns nu ett hav av gula minipåskliljor och blå penséer som lyser i solen.  – Det ser säkert ut som om vi bara slänger ut lite blommor, men det är mycket jobb bakom.

Linda och hennes kolleger planterar 25 000 vårplantor och lika många sommarblommor i Trollhättans kommunala parker i år. Växterna bildar olika mönster. Linda visar upp en ritning över en av förra årets rabatter, med mängder av växter i komplicerade stråk.

– Den var kul! Jag gillar när det är utmaningar, inte bara ränder med blommor i olika färger.

Planteringar är inte enbart en fröjd för ögat. Gröna rum i staden skapar harmoni och dämpar stress.

– Vi kan inte bara ha grå betong. Folk är rädda om grönytorna, det märks inte minst när vi ska ta ner träd. Vilket ramaskri det blir!

Lindas intresse för det gröna började gro i mormors prunkande trädgård. Som barn hjälpte hon ofta till i den, men tänkte inte på att arbetet kunde bli ett yrke. I stället funderade hon på att jobba med reklam, att bli inredningsarkitekt eller landskapsarkitekt. Alla alternativ föll slutligen på samma sak: Linda ville inte sitta inne på ett kontor.  Hon hamnade rätt efter utbildningen till trädgårdsanläggare.

– Jag stormtrivs! Det är inte världens mest välbetalda jobb, men världens roligaste. Jag tycker om att arbeta med kroppen och att få vara i rörelse hela tiden.

Lindas hjärta klappar mest för skötsel, att beskära träd och göra fint, men på vintern kan hon också skotta snö och sanda eller arbeta med röjsåg i skogen.

– Våren är min favoritårstid, även om det kan vara hektiskt. Nu kommer allting fram, det blir rent och snyggt och folk är glada.

Allra bäst med jobbet är den stora variationen.

– Jag tröttnar aldrig på någon arbetsuppgift utan hinner längta efter att plantera eller att blåsa löv. Det är lika härligt att rensa ogräs som att plantera blommor, bara det inte blir hela tiden.

Trädgårdsintresset följer med även efter arbetspasset. Linda kan aldrig bara åka förbi en stadsplantering eller en villatomt.

– Vart jag än åker kollar jag in hur det ser ut. Oj, hur har de beskurit det där trädet? Man blir lite yrkesskadad.

Minna Uhlin