Jag hatar att lägga pussel. Bamsepussel är okej, men såna där 1 000-bitars från tyska tillverkaren Ravensburger … hur är man funtad om man gillar sånt? En stor hög med bitar som ska passas ihop. Och sen – om man mot förmodan lyckas – ett fotografi av en holländsk tulpanodling.
Det var nog därför jag var så skeptisk då jag i veckan gick på ett seminarium med titeln Europa och säkerhetspusslet. Vi är tydligen ”inne i ett historiskt politiskt skiftesläge” hävdade Svenska Paneuropaföreningen som var en av arrangörerna. Hur många gånger har man inte hört det förr?
Vi lever i en spännande tid, historiska förändringar och yada, yada, yada. Så sa man även när Berlinmuren föll 1989 eller varför inte 1972 då svenska affärstidslagstiftningen avskaffades.
På nåt sätt ligger det i sakens natur att vi som lever våra små liv här och nu tycker att det som händer är viktigt, och det är det ju så klart. Så jag måste motvilligt erkänna att jag gillade seminarieupplägget med att se EU:s säkerhetspolitiska läge som ett pussel. Det kändes rimligt eftersom världens ekonomier allt mer flätas samman.
En av poängerna som lyftes fram på seminariet var att vi håller på att lämna en trygg och stabil tid bakom oss. Fyra viktiga pusselbitar – handel, Ryssland, migration och klimat – diskuterades.
Just nu är den stora handelsfrågan hur det blir med det omstridda frihandelsavtalet (TTIP) mellan EU och USA. Denna vecka inleddes den 13:e förhandlingsrundan. Ett avtal som får stor betydelse för arbetsmarknaden på båda sidorna av Atlanten. Men samtidigt som EU vill sluta frihandelsavtal funderar Storbritannien på att lämna EU-samarbetet och nationalismen växer.
Onekligen en svårplacerad pusselbit. Den andra biten handlar om Ryssland. En granne som rustar och testar gränser samtidigt som Natos roll blir allt diffusare. Även det en svårplacerad pusselbit.
Pusselbit nummer tre och fyra handlar om migration och klimat. Fortfarande har inte EU-länderna pusslat ihop något hållbart system för att gemensamt hantera flyktingkrisen och temperaturrekordet ser ut att slås i år igen. Var dessa bitar ska få plats är obegripligt.
Jag hatar att lägga pussel. Det är svårt att passa ihop bitarna och då man blivit färdig undrar man hur länge pusslet måste ligga framme innan man kan plocka ihop det igen.
Men kanske är det som någon sa. Poängen med att lägga pussel är inte att få en bild av en holländsk tulpanodling utan att få ordning på alla pusselbitar som hällts ut på bordet.
