Glass i solen eller marsch med fanor?

”Hade jag vetat att det blev så här hade jag föreslagit att första maj blev vanlig arbetsdag igen.” Så ska socialminister Gustav Möller ha sagt. Det var han som 1939 såg till att första maj blev den första icke-kyrkliga helgdagen.

Men när han fick höra hur många som inte demonstrerade utan gjorde utflykter med bil eller idrottade blev han så upprörd att han önskade det ogjort.

Anekdoten läser jag i Jan-Ewert Strömbäcks nyutkomna bok Upp till kamp – Historien om första maj i Sverige och USA. Det är en rolig berättelse som visar att arbetarrörelsen alltid tampats med oengagerade arbetare och att demonstrerandet inte tycks hotat för det. Strömbäck visar att första maj kommit till för att modiga arbetare vågat gå i konflikt.

Inlevelsefullt skildrar han de första demonstrationerna på 1880- och 1890-talen då poliser red med dragna sablar mot demonstranterna. Han skriver om allt från Haymarketmassakern i Chicago 1886 till dagens protester mot Wall Street.

Upp till kamp är utgiven på LL-förlaget och till för människor med lässvårigheter. Men när jag läser den tänker jag att den skulle funka utmärkt för gymnasieelever också.

Flera gånger kommer jag att tänka på hur jag själv fick lära mig att demokratin och välfärdsstaten byggdes upp i samförstånd. Strömbäck visar att det inte alls var så; att våra rättigheter snarare kommit till genom ihärdig kamp. Att många använder dagen till att gå i solen och äta glass i dag är ett ganska litet problem jämfört med dem man mötte hundra år tidigare.

Rasmus Landström