Min nya chef berättade på medarbetarsamtalet att hon trodde att en åttioprocentig tjänst var vad jag skulle klara av, utan att gå sönder”, skriver Arbetets krönikör Torun Carrfors i Länstidningen.
Carrfors jobbar huvudsakligen som sjuksköterska och hennes beskrivning av det surrealistiska mötet med sin arbetsgivare sätter med knivskarp precision strålkastaren på ett av välfärdens stora problem.
Ett problem som går att förklara med tre engelska ord: New Public Management. Begreppet, som förkortas NPM, myntades i början av 90-talet och bygger på den något absurda tanken om att människor och bilar inte är så olika, när allt kommer till kritan.
Det är inte så stor skillnad på ett däck och en människas ben, menar NPM-teorin med Disney-filmens fantasifulla logik, och därför borde det som fungerar för Toyotas löpande-band-arbetare också fungera för bland annat sjuksköterskor i vården av människor.
I den här världen – där bilar och människor dras över samma kam – blir det logiskt att en arbetare inom vården tvingas välja mellan att gå ner i arbetstid och att se sin kropp gå sönder.
Det som är en mardröm för omsorgsarbetare är alla marknadsliberalers våta dagdröm – och i föregångslandet USA står New Public Management-blomman i full blom. I dess kärna? Privatdrivna fängelser som dragit ner på resurserna för att återanpassa fångarna i samhället, då en lyckad återanpassning av de fängslade samhällsmedborgarna förstås kan råka medföra att marknaden för fängelser minskar.
Men det här vansinnet, som sakta men marknadsmekaniskt säkert brutit ner den svenska välfärden och inte minst arbetarna inom den, skulle få ett stopp. När Stefan Löfven blev statsminister lovade han att det var slut på eran av ”New public management” inom offentlig sektor. NPM-kyrkan skulle rivas.
Statsministern sa så sent som i november att Sverige framöver ska ha en välfärd ”där yrkesetik styr agerandet, inte konstgjorda marknadssystem och poänglistor”.
Kristina Mårtensson är samhällspolitisk chef på Kommunal och deras utredning har kommit fram till att New Public Management-modellen är som en enda skräddarsydd kostym som ”man försökt trä på alla – fast den egentligen inte passar nån”.
– Det funkar rätt okej i busstrafiken, medan i exempelvis hemtjänsten – där kvaliteten ligger i mötet mellan vårdgivare och brukare – där är det väldigt svårt med den modellen. Jag kan säga så här: i omsorgsarbeten lämpar den sig riktigt illa, säger hon.
Trots att Kommunal kommit fram till att det finns ett ”akut behov av ändrad styrning i välfärden” och att Kommunal krävt ”politisk handlingskraft för förändring”, så vill Mårtensson ändå inte kritisera regeringen. Hon säger att det ”utifrån det parlamentariska läget tagits ett bra grepp” och att regeringen gjort sitt genom att ”lyfta frågan och få till en debatt”.
Men det var inte det som lovades när Stefan Löfven tog över. Det skulle inte ”tas grepp” – nej, New Public Management skulle bort. De sjuksköterskor, undersköterskor och hemtjänstbiträden som röstade för en rödgrön regering förväntade sig med all rätt att krafttag skulle tas och att NPM-tvångströjan skulle träs av deras omsorgsarbeten.
De trodde att de åter skulle få möta patienterna på allvar igen – i riktiga möten, utan sekundräknande tidspress! – och att de skulle få tillbaka tilltron på deras yrkeskunnande.
De litade på att Socialdemokraterna förstod att de hade såväl professionalitet som yrkesetik nog att göra ett bra jobb även utan NPM-mässig övervakning. Det är dags för Stefan Löfven att leverera det han lovat.
Erik Löfgren
