Kommunalare i Skåne vill spräcka märket

Arbetet har pratat avtalsrörelse med fackligt aktiva i Skåne, där Kommunal har en av sina större avdelningar med 67 000 medlemmar. Bland dem finns inget stöd för att industrins och Handels avtal ska styra lönerna för kommunalarna.

Jonas Härle är brandman i Lund och tycker att Kommunal gör helt rätt som kräver extra stort lönepåslag till undersköterskorna. Han tror inte att det är möjligt att ge alla lågavlönade i Kommunal större löneökningar på en gång. Vägen framåt är att ta en yrkesgrupp i taget.

– Det måste löna sig att utbilda sig. Kommunal ska arbeta för sina yrkesgrupper, säger han.

Jonas Härle tycker att facket ska verka för att de kommunalt anställda ska ha ordentlig utbildning och yrkesbevis och som följd av det få bättre lön. Alla brandmän ska ha en enhetlig utbildning.

Kommunal ska också använda sin samlade kraft för att undersköterskorna ska få rejäla löneökningar, anser han.

Arbetet är på plats i Skåne i början av april. Den fackliga aktiviteten på Räddningstjänsten Syd är låg. Som brandman får Jonas Härle inte strejka. Men han tror att det skulle vara effektivt om Kommunal tog ut exempelvis renhållningsarbetare och barnskötare i strejk för att sätta press bakom sina krav.

Och barnskötare Anna Johnsson kan mycket väl tänka sig att strejka för extra lönepåslag till undersköterskorna.

– Man kan inte bara tänka på sig själv. Undersköterskorna gör ett jättejobb, säger hon.

Anna Johnsson jobbar på Bastionens förskola i centrala Malmö alldeles intill Malmöhus slott. Det är en stor förskola med sju avdelningar, där hon just nu förbereder utvecklingssamtal. Det är knappt om tid.

Hon tycker att Kommunals inriktning i avtalsrörelsen är bra och pekar på heltid som norm och tillräcklig bemanning. Dessutom tycker hon att det är viktigt att anställda har rätt utbildning.

Karin Mårtensson och Ann-Sophie Hansson är undersköterskor på akuten på Skånes universitetssjukhus i Malmö, där båda jobbat i tio år. Deras uppfattning är att antalet patienter ökat med en tredjedel de senaste fem åren samtidigt som sjukvårdspersonalen inte blivit flera.

– Utvecklingen i samhället speglas på akuten med ett ökat antal skottskadade och knivskurna, säger Ann-Sophie Hansson, som sedan ett år jobbar fackligt på heltid.

– Jobbet blir svårare och tyngre. Ibland finns det inte tid för lunch och ibland blir det hotfullt, säger Karin Mårtensson.

De tycker inte att undersköterskorna får den uppskattning de förtjänar. Sjuksköterskorna har fått extra lönepåslag som inte undersköterskorna fått.  Dessutom blir jobbet allt tyngre och ingen dag är den andra lik. Men i variationen och oförutsägbarheten ligger också tjusningen:

– Akuten blir som ett gift i kroppen. Det är så förbannat roligt, säger Ann-Sophie Hansson.

Karin Mårtensson beklagar att de inte som industrins anställda kan vidta ”åtgärder” för att få igenom sina krav.

– Folk med andningsbesvär måste bli omhändertagna, säger hon.

Det är Kommunalavdelningens sektion 39 som organiserar undersköterskorna på sjukhuset. Ungefär hälften av de 2 300 medlemmarna i sektionen är undersköterskor.

– Pengar och arbetstiden – både längd och förläggning – är det viktiga för oss i avtalsrörelsen, säger Carina Svensson, ordförande i sektionen.

Hon lyfter också fram att sjuksköterskorna får extra lönepåslag och att de fått löfte om att inte jobba så många helger och att styra mer över sitt jobb. Det får inte Kommunals medlemmar enligt henne.

Kommunals medlemmar har varken bra villkor eller hög lön, enligt de fackliga företrädarna. Men Carina Svensson tycker inte att det är helt lyckat att kräva mer bara för en del av medlemmarna. Det vore bäst att lyfta alla, för att undvika risk för splittring.

– Det kan funka. Undersköterskorna kanske spräcker vallen och sen kommer de andra grupperna efter, säger ordföranden.

Hon känner inte till att en sådan taktik fungerat tidigare – åtminstone inte när det gäller lön. Men hon hoppas och pekar på den extra ledigheten när nationaldagen infaller en lördag eller söndag. Inom kommunal sektor var de anställda i psykiatrin först med en sådan ledighet och sedan följde andra grupper efter.

– Man kan tänka sig att det funkar med lönepåslag också, men då måste vi vara hårda mot de hårda, facket måste ta i ordentligt mot arbetsgivarna, säger Carina Svensson.

Genom industrins och Handels avtal är två märken satta. Industrins anställda får 2,2 procent och handelns 590 kronor – det motsvarar 2,2 procent för en månadslön på 26 800 kronor. LO och Svenskt Näringsliv uppmanar andra att låta industrins och handelns avtal vara normerande.

LO håller dock öppet för en extra satsning på undersköterskorna.

Varken Carina Svensson eller Gisela Landgren, vice ordförande i sektionen på sjukhuset, tycker dock att detta är något att rätta sig efter för Kommunal. Det är för lite.

– Industrins påslag borde vara golv för oss, säger Carina Svensson. Och hon får medhåll av brandmannen Jonas Härle som tycker att 700–800 kronor i påslag vore rimligt. Barnskötaren Anna Mårtensson jämför med förskollärarna i Malmö. Centralt har de ett sifferlöst avtal och i Malmö är de lovade 3,3 procent.

Undersköterskan Karin Mårtensson tycker att 1 200–1 300 kronor är vad som behövs för att löneökningen ska kännas vettig.

– Jag tycker att det är dags att arbetsgivarna satsar på våra medlemmar, säger Gisela Landgren.

Ordförande Carina Svensson vill sätta dubbel press. Både i de direkta förhandlingarna och mot politikerna som styr arbetsgivarna i SKL- Sveriges kommuner och landsting.

– Vi jobbade aktivt i valrörelsen för att avdelningens 67 000 medlemmar skulle rösta på S. Nu är det upp till bevis, säger hon.