Hon har öga för synfel

Det började med volontärjobb i Guatemala. Sara Maj Johansson var nästan färdigutbildad optiker och kunde ingen som helst spanska. Kunderna kunde ingen engelska, ibland ingen spanska heller och ibland inte ens alfabetet. Och de glasögon som fanns var begagnade som folk donerat. 

– Jag fick gå efter leendena, lyste de upp så visste jag att jag hittat rätt styrka. Sedan gällde det att bågen fick godkänt också, att glasögonen var snygga nog.

– Klarar man det så klarar man vilka kunder som helst sedan.

Nu har Sara Maj Johansson bättre förutsättningar att göra sitt jobb. Många av kunderna bor eller jobbar nära butiken och är stammisar, hon följer hela familjer och ser barnen växa upp. Barn tar hon emot från åtta års ålder, de yngre ska gå till ögonläkare.

– Det är en utmaning att man träffar alla sorters människor. Det är ganska intimt med synen. Ögonen reflekterar hur kroppen mår, och ibland kommer man in på djupet. Det gäller att kunna föra såna samtal med både Agda, 70, och Simon, 13.

Sara Maj Johansson gör alla jobb som förekommer i butiken. Hon provar ut glasögon, hjälper till att välja bågar, beställer glasen, slipar till dem när de levereras, monterar dem i bågen och justerar tills de sitter bra. Hon provar ut kontaktlinser. Hon gör syntest för den som ska ta körkort. Hon upptäcker tecken på ögonsjukdomar och remitterar till läkare.

Det roligaste är att hitta ett problem som inte har upptäckts tidigare, tycker hon. Kunden kanske har en dold skelning och hon kan remittera den till en specialist så att den äntligen får hjälp.

– Ibland får man blommor. För att man har tagit sig tid, för att allt gått så bra. Då har de oftast haft en sämre erfarenhet hos någon annan optiker tidigare.

Optikerna kommer att ta över vissa uppgifter alltmer från ögonläkarna, tror Sara Maj Johansson, som ögonbottenfotografering och ögonhälsovård. Det blir vanligare att optiker har magisterexamen och fler kompetenser, och väntetiden för att träffa ögonläkare är ofta lång.