Therese Guovelin. Foto: Christoffer Hjalmarsson Bild: Christoffer Hjalmarsson

I de fem senaste avtalsrörelserna har de tre kvinnodominerade förbunden i LO tecknat avtal som sammanlagt gett 6 till 7 procent högre löneökningar än mansdominerade områden. Men i slutändan har de inte fått mer i löneökningar. Det visar LO-rapporten ”Vägen mot sammanbrottet”.

Om arbetstagarna i de kvinnodominerade förbunden, Kommunal, Handels och Hotell och Restaurang, skulle ha fått ut 6 -7 procent mer än männen hade det motsvarat närmare en hel månadslön, som är cirka 8 procent av en årslön.

Då hade man kunnat se i statistiken hur kvinnorna tar in på männen i LO, liksom man skulle kunna ha kallat LO:s olika satsningar på att utjämna löneskillnaderna mellan könen som lyckade.

Men så har det inte blivit. De lägre avtalade lönenivåerna i manligt dominerade förbund har männen tagit igen genom löneglidning.

– De kvinnodominerade förbunden har fått lite mer i avtalen, men det har inte påverkat löneskillnaderna mellan könen, konstaterar rapportens författare, journalisten Anna Danielsson.

– Det är skillnad mellan avtalade löneökningar och faktisk lön.

– För att få högre avtalade löneökningar har kvinnodominerade förbund dessutom tvingats till försämringar i allmänna villkor. Det är anmärkningsvärt, säger Anna Danielsson.

Om kvinnodominerade förbund tvingats betala sina extra avtalade löneökningar med försämrade allmänna villkor, verkar det omvända råda i mansdominerade förbund, konstaterar Danielsson i rapporten.

Hennes analys visar att i de mansdominerade områdena har arbetstagarna kunnat höja sina löner mer än vad avtalet ger. Denna löneglidning har varit mellan 0,3 till 0,5 procent varje år under den undersökta perioden 2004 – 2013.

I de kvinnodominerade sektorerna har utvecklingen varit den omvända. Kollektivet har fått ut mindre än vad avtalet gett. Orsaken är den stora personalomsättningen. När äldre personer slutar kommer nyanställda in på lägre löner.

Även om en individ fått vad avtalet säger har arbetsgivarens lönesumma inte ökat med avtalens procent just för att de nyanställda gått in på så låga löner. I industrin och byggsektorn har arbetstidsförkortning genomförts och möjlighet till delpension har införts. Det är två exempel på förbättrade vilkor.

Ingen vet hur stora skillnaderna är i villkor mellan avtalen och vad de är värda, enligt Danielssons analys. Medlingsinstitutet vet det inte, ingen annan heller.

– I värsta fall har de kvinnodominerade förbundens avtal blivit mycket sämre och de mansdominerade förbundens mycket bättre. Det här borde man titta mer på.

Hon tar också upp den otydlighet som finns i LO:s satsningar på utjämning av löneskillnaderna. Det har inte bara varit olika konstruktioner i avtalen. Kraven har formulerats olika.

Fram till 2013 har man talat om minskade löneskillnader mellan kvinno- och mansdominerade yrken. Efter 2013 talar man om lika lön för likvärdigt arbete och jämställda löner och villkor.

I de bakgrundsintervjuer Anna Danielsson har gjort med höga förbundsföreträdare var alla överens om vikten av utjämnade löneskillnader. Den var viktigast av allt.

– Men när det gäller hur det ska ske sticker åsikterna iväg åt alla håll. Då finns inte någon gemensam bild längre.

Anna Danielsson efterlyser mer öppenhet mot varandra i LO-förbunden och mer utbyte av information om varandras avtal.

Vid seminariet om rapporten deltog Therese Guovelin, ordförande Hotell- och Restaurangfacket. Hon leder ett förbund i en bransch där personalomsättningen ligger mellan 40 och 45 procent. Dagligen möter förbundets företrädare problemet med att äldre med högre lön slutar och unga anställs på den avtalade ingångslönen.

– Vi måste prata om ett antal grundförutsättningar för lönebildningen. Två gånger fler kvinnor än män har visstidsanställningar, och tre gånger fler kvinnor än män jobbar deltid.

– Vi behöver en tydlig samordning när vi driver krav om heltid eller tar upp visstidsfrågan. Alla måste ställa sig bakom det. Samordningen måste handla om att stödja oss i dessa villkorsfrågor.

– Om inte det här sker kan vi förhandla hur mycket som helst utan att procentgapet minskar.

Therese Guovelin tar också upp vikten av att arbeta mer med värvning av medlemmar och höja organisationsgraden.