Martin Klepke: Usel pension för de lägst avlönade

Ingen kan längre förneka det: Dagens pensionssystem har blivit en riktig nitlott för många LO-anslutna. Det nya systemet som klubbades 1995 premierar dem som kommer in i arbetslivet sent och kan jobba länge, det vill säga högre tjänstemän och akademiker. Och LO-grupper, som ofta börjar jobba vid ung ålder men som slits ut snabbare har fått en rejält sänkt pension.

Detta var kritikernas invändning redan 1995. Och det är en kritik som fortfarande är mycket relevant. Och det värsta: Ingenting har ändrats på de år som gått. I stället har politiker från flera läger börjat tala om att pensionsåldern bör höjas, till synes fullkomligt ovilliga att ta till sig statistik som säger att många LO-anslutna i dag inte ens orkar jobba till 65.

Den genomsnittliga pensionsåldern för LO-kollektivet är i dag 63 år och nio månader. I den pensionsrapport som lämnas i dag påpekar därför LO (för vilken gång i ordningen?) det självklara: Vi måste först skapa ett arbetsliv där alla kan jobba kvar till dagens pension. Därefter kan vi börja prata om att höja pensionsåldern.

Det enda rimliga efter ett helt livs arbete är att återgå till det mål som faktiskt var satt när det nya pensionssystemet infördes, att pensionen ska kunna ge 70 procent av slutlönen.

En kommunalanställd kvinna som 2014 pensionerades vid 65 års ålder fick 58 procent av sin slutlön i pension och en industriarbetare fick 60 procent. Det är inte rimligt.

Högst rimliga är dock de krav som LO presenterar, att ofrivillig deltid måste upphöra, att visstid måste begränsas till ett hanterbart minimum, att fler delar av vårt socialförsäkringssystem ska bli pensionsgrundande och kunna utgå under en längre tid och att pensionsavgiften måste höjas något, inte minst för att kompensera den underfinansiering som hela systemet drogs med redan från start.

Alla dessa förslag har en betydande inverkan på LO-kollektivets pensioner. Till det måste läggas en kraftfull satsning på bättre arbetsförhållanden.

Någon förbättrad arbetsmiljö har vi dock inte sett, speciellt inte under de åtta alliansåren med kraftigt nedskuret arbetsmiljöarbete och neddragningar för den redan hårt ansatta offentliga sektorns mest utsatta anställda.

I ett livsperspektiv blir den stora nonchalans som Alliansregimen har uppvisat mot att förbättra arbetsmiljö och övriga arbetsvillkor och de stora nedskärningarna i offentlig sektor därmed än mer stötande. Som tack för ett liv med dålig arbetsmiljö och låg lön skapade det nya pensionssystemet en arbetarklass om dessutom tilldelades en extra låg pension.

För LO-kollektivet syns här en mycket skarp skillnad mellan en rödgrön regering och den tidigare Alliansregeringen.

Det stora arbetsmiljöprogram som arbetsmarknadsminister Ylva Johansson lade fram för någon månad sedan är en välkommen satsning som lyser i bjärt kontrast mot Alliansens nedmontering av arbetsmiljöarbetet.

Att LO därtill föreslår en ”gas” som ska ge höjd pension när ekonomin går bra är också det naturligt. I dag finns en ”broms” som sänker pensionen om ekonomin går dåligt. Att en motsvarande gas höjer pensionen vid omvänt förhållande är logiskt. Denna gas behövs också för att en eventuellt högre pensionsavgift ska komma alla till godo och fördelas rättvist.

En viktig synpunkt från LO är också att dagens extremt uselt fungerande premiepensionssystem ska avvecklas. Premiepensionen är den avgift på 2,5 procent av inkomsten som vi alla betalar och som förvaltas av någon av de över 800 fonderna som finns att välja på bland en uppsjö av banker och finansiella institut.

Systemet försvarades som ett sätt för vem som helst att göra ”ett klipp” med sina pensionspengar.

Skyhöga avgifter till finansinstituten, usel utveckling för många fonder och dribblandet med inloggningsuppgifter visade dock rätt snart vad det i verkligheten handlade om, ett sätt för mindre nogräknade finansinstitut och banker att öka sina inkomster.

Så släck ned skumrasksystemet premiepensionssystemet omedelbart. Att denna marknadsstyrda stöld av svenskarnas pensionspengar sanktionerats av Sveriges riksdag var ett fatalt misstag när beslutet togs och är ett fatalt misstag än i dag.

LO-rapportens förslag att i fortsättningen låta avgiften i stället gå till det allmänna inkomstpensionen är en hygienfråga när det gäller att staten ska hålla sig långt ifrån all halvkriminell verksamhet och definitivt inte låta statligt påtvingade avgifter göda systemet.

Den främsta anledningen till att LO vill ha bort systemet är dock att de pengar vi solidariskt betalar till pensionen också ska förvaltas solidariskt så att de ger lika utfall för alla med samma inkomstklass. Det borde vara en självklar ståndpunkt i ett välfärdssamhälle som Sverige.

LÄS OCKSÅ:

LO-rapport: pensionerna är för låga