Taxichaufförens kamp ger hopp

Minns ni Allonias Sebhat som blev uppsagd av Taxi Kurir när han startade Taxiklubben? Regissören Johan Palmgren har följt hans gräsrotskamp i två år. Med Transports emblem och 1897 på jackslaget försöker han förgäves ragga medlemmar. Det är inte utan att 1800-talets slut gör sig påmint. Vad händer i en bransch där lönerna är för låga för att en pappa som Allonias ska kunna tillbringa tid framför Bolibompa med sitt barn, och där oron för repressalier på grund av fackligt medlemskap hänger som svarta moln ovanför förarnas rastställen?

Ett slaveri, enligt chaufförer. En kollega dör efter 366 arbetstimmar på en månad. Fågelviksgruppen, då med närmast monopol på färdtjänst, tjänar på låga priser i upphandlingar, medan förarna tvingas till förlustkörningar.

På väg mot upplösningen berättar Allonias i en taxi på Mallorca (ett annars trött grepp som här får ny mening) att han ska till mannen som förstört livet för tusentals taxichaufförer. Trots eländet är filmen hoppfull. Som Allonias själv säger: ”Att inte ge sig, det är där hemligheten ligger”.

FOTNOT: Taxiklubben tävlar om Tempo documentary award för längre dokumentärfilmer.