Timmarna räcker inte till schysta löner

Bara 15 av de 130 anställda har heltidsjobb på Ica Maxi i Visby. De andra arbetar deltid i olika utsträckning. För många i butiken är mer arbetstid den mest efterlängtade förändringen.

Veronica Klasson jobbar i delikatessdisken. I dag lagar hon mat. Det blir pasta med lövbiff, saffran och soltorkade tomater.

– Jobbet är jätteroligt. Vi pratar med kunderna och ger tips och råd om mat, säger hon.

Hon bjuder på maten hon lagar. Förhoppningen är att kunder ska tycka om mat, och köpa ingredienserna, gå hem och laga samma mat.

Butiken ligger lite öster om Visbys centrala delar. Den har öppet från sju på morgonen till tio på kvällen varje dag.

Veronica Klasson började jobba i butiken när den öppnade för nio år sedan. Hon är vice ordförande i fackklubben. Även om hon trivs så är hon kritisk mot arbetstiderna. Hon har en schemalagd arbetstid på 27 timmar i veckan.

– Och det är värre för dem som arbetar 10-15 timmar i veckan. Det är svårt att leva på. Många av dem är unga och kan inte flytta hemifrån med sådan arbetstider.

Hon tror att den korta arbetstiden gör att många inte går med i facket. De måste prioritera det allra nödvändigaste.

Tindra Thomsson sitter i kassan. Hon jobbar halvtid och är missnöjd med det.

– Jag försöker jobba extra. Utan det blir lönen inte kul, säger hon.

– Alla gnäller om arbetstiden. Man vill ju ha heltid.

Hon jämför med sin kille som är snickare på Peab. Hon tror inte byggnadsarbetarna skulle acceptera arbetstiderna som finns på Ica Maxi.

– Vi är för dåliga på att säga ifrån.

Men Tindra Thomsson säger också att hon gillar sitt jobb och att hon trivs mycket bra med sin arbetskamrater.

Tobias Vestergren sitter i matsalen en trappa upp. Han ska strax föreläsa om ”Ledande butiksdrift” för sina arbetskamrater. Det är Icas sätt att organisera arbetet och en variant på industrins lean production.

Även Tobias Vestergren pekar på arbetstiden som ett problem. Han är frysansvarig och har valt att stå utanför facket för att han vill föra sin talan själv.

– Jag kan förstå varför en företagare vill ha många deltidare. Det ger mer mobil arbetskraft, men för medarbetarna är det inte helt oproblematiskt, säger han.

Tobias Vestergren tycker inte att ingångslönerna ska sänkas. Däremot kan han tänka sig att det ska införas flera lönesteg.

– Nu kommer man så snabbt upp i högsta lönen. Fler lönesteg skulle ge bättre incitament, säger han.

Paul Larsson äger butiken. Han berättar att det senaste halvåret har bara en person begärt att få mer arbetstid och under det senaste dryga året har antalet arbetade timmar ökat rejält i butiken.

– Jag tjuvhåller inte på några timmar. Min förhoppning är att kunna erbjuda mina medarbetare flera timmar, säger han.

Han hoppas att avtalsrörelsen ska genomföras på ett respektfullt sätt.

– Jag har svårt för att se uppdelningen i vi och dom. Vi behöver ta ansvar för helheten och jag hoppas vi får ett tonläge som gör alla till vinnare.

Ägaren säger att det ekonomiska utrymmet är begränsat och han vill att lönepåslagen inte ska bidra till att höja trösklarna för nyanlända och för unga.

Handelsklubbens vice ordförande Veronica Klasson tycker att Handels är på rätt spår med sina centrala krav. Hon pekar särskilt på kravet på en extra semesterdag och på ob för arbete tidigt på morgonen. Arbetsgivarnas strävan att frysa ingångslönerna förstår hon inte.

– Varför ska den gruppen ska stå still i sin löneutveckling? Jag tror inte fler får jobb till följd av det. Arbetsgivarna anställer dem de behöver – inte för att det är billigt.

Veronica Klasson känner inte närmare till den spruckna LO-samordningen och hon känner sig osäker inför Kommunals särskilda satsning på undersköterskorna. Hon vet inte om det fungerar som metod att få upp lönen för alla lågavlönade.

Däremot tycker hon det hade varit bra med en allmän låglönesatsning.
– Vi är alla lika mycket värda.