Anders Ferbe. Foto: Per Larsson/TT Bild: Per Larsson/TT

Ett tvåårigt avtal kan bli lösningen i den svåra avtalsrörelsen inom industrin. Facken säger ja till förslaget som lanserades av de opartiska ordförandena i förhandlingarna. Medan arbetsgivarna omedelbart svarade nej.

Årets avtalsrörelse innehåller många överraskningar. Bara några timmar efter att Kommunal offentliggjort att de överväger en höjning av sina lönekrav med 150 kronor kom en vändning för parterna inom industrin.

En vecka efter att de opartiska ordförandena (medlare) trädde in i handlingen kom de med sin första skiss till lösning. De vill arbeta fram ett tvåårigt avtal med löneökningar både år ett och år två. Däremot angav de inga siffror för löneökningarnas storlek.

– Vi kan diskutera ett tvåårigt avtal under förutsättning att det innehåller reallöneökningar, avsättning till delpension och tillfredsställande lösningar på frågorna om jämställdhet och arbetsmiljö, säger Anders Ferbe, IF Metall.

– Vi är också tydliga med att arbetsgivarnas krav på försämringar i kollektivavtalen måste bort från förhandlingsbordet. De får inte komma tillbaka i någon form i den slutliga hemställan.

Arbetsgivarna har bland annat föreslagit lokal dispositivitet, att parterna lokalt på företagen skulle kunna göra upp om sämre lösningar än vad avtalet ger.

En annan svår fråga för IF Metall är att arbetsgivarna vill utöka sin rätt att förlänga arbetspassen till fem timmar i veckan. Det öppnar för beordrat lördagsarbete.

Arbetsgivarna säger däremot nej till ett tvåårigt avtal.

– Fackens krav är så höga att vi inte är beredda att diskutera ett längre avtal än 12 månader. Vårt svar är att avtalsskissen inte kan ligga till grund för förhandlingarna, säger Anders Weihe, förhandlingschef på Teknikföretagen.

Ett långt avtal skulle i sig inte pressa ner lönenivåerna, enligt Anders Weihe. Han efterlyser nivåer som stärker industrins konkurrenskraft. Facket är däremot inte berett att diskutera utifrån arbetsgivarnas analys.

– Vi har inte fått några sådana signaler, säger Weihe.

– Om vi diskuterar bilköp och bilen är dyr så köper du inte två. Vår inställning är inte svårare än så. Nu går vi vidare i förhandlingarna utifrån de yrkanden som finns.

Arbetsgivarna vill ha mycket låga löneökningar. De talar om så låga krav som 0,5 procent med det finländska krisavtalet som förebild.

Jämförelsen med Finland, som till skillnad från Sverige befinner sig i en svår ekonomisk kris, har upprört fackliga företrädare. De fackliga kraven handlar om 2,8 procent.

Parternas respektive inställning till en längre avtalsperiod är överraskande. Normalt brukar arbetsgivarna förorda en längre avtalsperiod när de köper sig arbetsfred, medan den fackliga sidan går in med krav på en kort period. Nu har parterna bytt ringhörna.

Anders Ferbe känner inte bakgrunden till hur de opartiska ordförandena, Opo, resonerat när de skissar på en tvåårig avtalsperiod.

– De har som uppdrag att värna industriavtalet och den konkurrensutsatta industrin lönenormerande roll. Längre avtal normerar bättre än kortare, säger Ferbe.
– För vårt vidkommande är avtalsperiodens längd ett kommunicerande kärl med avtalets innehållet. Om vi kan få ett bra avtal spelar längden en mindre roll.