45 kronor i timmen. 10 timmar om dagen. Sex dagar i veckan – och beslagtagen skatteåterbäring. För rumänerna och ungrarna på Stuvbutiken i Karlstad gäller varken lagar eller butikens kollektivavtal. För dem gäller företagets egna regler.
– Vi gjorde en specialare. En gråzon, med egna regler, säger vd:n.

Stuvbutiken i Karlstad drivs av entreprenören Göran Debäck. Idén att sälja restbitar från tyg, stuvbitar, gjorde hans framgång. I dag är Stuvbutiken med lager nära 20 000 kvadratmeter och har ett  90-talet anställda. Här säljs alla möjliga ”gör-det-själv-varor”, som klinkers och tapet. Försäljningen ligger runt 140 miljoner om året. Själv kammar Göran Debäck hem priser som ”årets företagare i regionen”.

Men det finns en annan berättelse om succén Stuvbutiken. Med hjälp av inspelningar och intervjuer med flera anställda tecknas bilden av Stuvbutiken som ett samhälle i samhället, där butikens egna regler gäller för anställda från Rumänien och Ungern.

För Viola började det 2010 i Transsylvanien, Rumänien. Hon var 25 år, pluggade och jobbade extra som receptionist. Hon var sugen på att resa, men också på att bilda familj med sin kille. Att jobba på Stuvbutiken i Sverige tycktes som den bästa kombon – tjäna pengar och komma utomlands.

– Kompisar hade jobbat där. Vi åkte.

I början städade Viola. Sedan gick hon över till  varuplockning och lagerarbete, som de andra. 45 kronor i timmen. Tio timmar om dagen. Sex dagar i veckan. Ingen ob. Lagstadgad sjuklön eller rätt till betald ledighet existerade inte heller.

Att det strider mot svenska lagar och kollektivavtalet som butiken hade och som gällde även henne visste inte Viola. Hennes enda kontakt med det svenska samhället var butiken. Bodde gjorde hon på ett lagerutrymme, omgjord till provisorisk bostad.

– Vi tittade på film på datorn. Men man var helt slut efter jobbet. Första gången jag var på bio hade jag varit i Sverige i fyra år.

2013 fick Viola  nys om rätten att plugga svenska. Då hände någonting. Hon fick kontakt med samhället utanför butiken. Det hon hörde fick henne att baxna.

– Ingen där hade mina arbetstider eller lön. Jag kände mig utnyttjad.

Hon försökte prata med ledningen. Svaret blev alltid att hon måste ”försvenska sig”. Nu befann sig Viola i  grå zonen – den mellan svenskar och rumäner/ungrare. Där gällde inte svenska villkor. Sista ordet var jämt en gest mot dörren. Den stod öppen om det inte passade.

En dag såg Viola sin inkomstdeklaration och upptäckte att hon skulle fått tillbaka skatt. Hon letade fram alla deklarationer och insåg att hon skulle ha haft runt 25 000 kronor tillbaka på skatten. Men dem hade butiken tagit. Det gällde alla rumäners och ungrares skatteåterbäring. Skatteverket kallar det stöld.

– Skatteåterbäringen är alltid den anställdes. Tar ett företag den är det stöld och kan polisanmälas, säger Pia Bergman, nationell samordnare mot grov ekonomisk brottslighet på Skatteverket.

– Jag skrev under utbetalningskorten på skatten. Det gjorde alla. Vi visste att annars fick man sparken, säger Andreea.

Våren 2015 hade hon samlat tillräckligt med mod för att gå till facket. Med sig hade hon kollegan Ince. Handels krävde förhandling. Stuvbutiken var skyldig de två anställda miljoner, ansåg facket.

Hemma på butiken kallades Viola och Ince in på kontoret. Det som hände där trodde vd Göran Debäck stannade i rummet. Men inspelningar som Handelsnytt har tagit del av avslöjar hur de hotades. De fick höra att ”Detta är det absolut lägsta man kan göra”, ”Ni blir våra fiender. Ni kommer att bli grova fiender till alla ungrarna” och ”Tror ni att ni kommer få fler jobb i Sverige?”

Efter mötet vågade Viola och Ince inte längre be om facklig hjälp. Ändå blev klimatet tuffare. Ingen fick prata med dem. Vännerna tvingades skriva ner sina arbetsuppgifter – varje timme.
– Det var obehagligt. Jag mådde dåligt, säger Dorjan, en av dem som drabbades.
Men i augusti 2015 gick Viola, Ince och nu också Dorjan tillbaka till facket. Nu blev det förhandling. Viola, Ince och Dorjan fick en ekonomisk kompensation. Men blev uppsagda.

Kort därefter ändrades villkoren för de 15 anställda från Rumänien och Ungern. Gyula var en av dem. Han och de andra anställdes i ett nytt bolag utan kollektivavtal. De fick veta att den som går till facket inte har någon framtid i företaget.

– Jag är en rädd person. Jag accepterade. Jag hade inget val, men jag mådde skit, säger Gyula, som inte orkade vara kvar och flyttade hem.

Stuvbutikens vd Göran Debäck medger att företaget gjort fel. Nu vill han aldrig mer ha med facket eller Svensk Handel att göra.

– Vi gjorde en specialare. En gråzon, med egna regler. Det var ett misstag. Det förstod vi sen, att det var fel. Vi skulle aldrig ha anställt dem i ett bolag med kollektivavtal. Nu är de anställda i ett bolag utan avtal.

Låg lön. Långa och många arbetsdagar. Ingen ob. Ingen sjuklön. Ingen betald ledighet. Hur ser du på det?
– Så såg överenskommelsen ut. De ville ha det så. De visste att jag inte skulle ge dem avtalsenliga löner, eftersom de flesta varken kunde engelska eller svenska. De bestämde själva sina arbetstider. De ville jobba mycket för att tjäna pengar till sina familjer. Lönen sattes också efter att vi ordnade boende. Jag skulle säga att deras timlön låg på 70 kronor. De var jättenöjda och lyckliga. Även de som sedan gick till facket. Man kan också ställa sig frågan: Varför stannade de kvar så många år? De som jobbar kvar är nu jätteoroliga över att förlora möjligheten att försörja sina familjer.

Varför ska personer ha olika lön för samma jobb?
– De har gjort enklare jobb och kunde inte svenska. De har tjänat betydligt bättre än i sina hemländer. Hela den här diskussionen är så löjlig. Så här fungerar det ju i det flesta länder. Svenskar i Norge har inte norska villkor. Vi borde vara ett skolexempel på det politikerna nu håller på med – hitta lösningar på att få alla flyktingar i jobb. Det var kanske ett misstag att bli företagare i Sverige. Jag är stolt över det vi gjort. Men så här i efter hand kanske var det ett misstag att försöka hjälpa dem.

Hur kan du förklara att Stuvbutiken tagit skatteåterbäringen?
– I den överenskommelse vi hade bestämde vi en lön efter skatt. Då ansåg vi att eventuell plus-skatt tillhörde oss. Blev det restskatt betalade vi den.

Men så kan man ju inte göra…
– Nä. Det var i grå zonen men vi gjorde det och har ändrat på det.

Enligt Skatteverket är det stöld.  
– Ja det är tyvärr det, men vi gjorde det och har ändrat på det.

Några av dina anställda från Rumänien och Ungern gick till facket. Hur ser du på det?
– Det var ett svek. Jag blev varnad av de andra anställda att några hade gått till facket. De var ute efter att tjäna en extra hacka. De var nöjda tills de gick till facket. Det är helt fackets fel att det har blivit så här. Facket har inte ringt mig en enda gång före kravet på skadestånd via brev.

Stämmer det att du har sagt att de som gick till facket är era fiender?
– De blev ju det. När det blev så här. Allt är fackets fel.

Dina anställda vittnar om olika repressalier när gick till facket, till exempel har de tvingats redovisa skriftligt sina arbetsuppgifter – varje timme.
– Det hade inte med facket att göra. Men vad är det för fel med det? Om man märker att de tar butikens fordon och använder på sin fritid. Eller sover när de ska jobba. Vi menar att de inte skötte sitt jobb. Då har vi rätt att göra så.

Du har sagt upp kollektivavtalet för dina anställda. Varför då?
– Jag vill aldrig mer ha med facket att göra.

Du har även lämnat din arbetsgivarorganisation Svensk Handel. Varför då?
– Jag var tvungen att lämna om jag skulle säga upp kollektivavtalet.

Någonting du vill tillägga?

– Mina anställda från Ungern och Rumänien hoppas att facket och svenska myndigheter ska låta dem få jobba här och försörja sina familjer. Till de som tycker att gästarbetarna tar svenskarnas jobb kan jag avsluta med att 2015 ökade vi våra svenska medarbetare med 14 personer.

– Ändra Sjuklönelagen. 14 dagars sjuklön är lika ”sjuk”. Arbetsgivaren ska bara betala sjuklön om skadan sker på arbetsplatsen. Annars får den anställde stå för det eller hans försäkring.

– Skrota fackens makt. De gör allt för att sänka arbetsmoralen. Stressen på företagen skapas av de som fuskar med schema och tider. Och det är dessa fuskare som fackföreningarna värnar om och företagarna påtvingas förlikningar med kostnader på flera hundra tusen kronor.

Göran Debäck säger att hans personal inte var informerad om att olyckor på jobbet ska anmälas till Arbetsmiljöverket när det gäller EU-medborgare. Han bekräftar att de rumäner och ungrare som jobbar kvar gör det i ett bolag utan kollektivavtal.

Fotnot: Alla namn på de anställda är påhittade. 45 kronor i timmen är efter skatt  är en ingångslön. Den med högst slutlön hade 73 kronor i timmen efter skatt.

LISA BERTHELSON
lisa.berthelson@handelsnytt.se

 

Artikeln har tidigare publicerats i tidningen Handelsnytt. Läs originalartiklarna här.

handelnytt