Arbetet gjorde förra veckan en genomgång av hur en ensamstående tvåbarnsmamma i Stockholm skulle klara sig på en månadslön på 15 000 kronor. Resultatet visade att hon skulle gå back 69 kronor varje månad – och då var varken tandvård, tilläggsförsäkringar eller bil inräknat. Ungefär 14 000 personer tvingas söka försörjningsstöd trots att de arbetar.
Sverige har länge varit relativt fredat från vad man i USA kallar för ”working poor” – arbetande fattiga. Människor som, trots att de har en anställning, fortfarande inte kan kliva över fattigdomsstrecket och därför nödgas ta flera jobb. Eller söka försörjningsstöd. Det är vad vår fiktiva tvåbarnsmor i Stockholm har för alternativ.
Lönesänkarna har ett trovärdighetsproblem. Under de veckor som låglönediskussionen har rasat i den svenska offentligheten har det fortfarande inte funnits ett tillfredsställande svar från en enda av de som förespråkar lägre löner om hur arbetare ska kunna klara sina utgifter. Hyra, mat, barnens vinterkläder, och busskort kostar pengar. Det kostar pengar idag, och det kommer att kosta lika mycket pengar imorgon.
Hur ska en ensamstående klara sin privatekonomi med lägre lön? Hur ska en ung som söker bostad kunna skaffa en hyresrätt? Hur ska en nyanländ kunna etablera sig och få trygghet i Sverige?
Annie Lööf, Jan Björklund och Carola Lemne har inte besvarat de frågorna. De vill inte besvara de frågorna. De bedyrar att låga löner är bättre än ingen lön alls, men blundar för konsekvenserna av att rycka bort mattan under fötterna på de som redan är mest utsatta. Det är skamligt.
Skulle de katastrofala förslagen om sänkta ingångslöner gå igenom kan förberedas oss på rejält höjda kostnader för det offentliga. Fler kommer att behöva söka försörjningsstöd, fler kommer att behöva hjälp för att få den ekonomiska vardagen att gå ihop.
”Det ska löna sig att arbeta”, brukade Fredrik Reinfeldt säga. Då som argumentation för sänkta skatter. Vänstern borde låna det som paroll för kampen mot låglönemarknaden. Alla som arbetar ska kunna leva på sin lön. Med högerns och Svenskt Näringslivs förslag kan vi välkomna det gamla fattigsverige tillbaka.
David Lindvall
