En man för alla epoker

Ebba Witt Brattström har med Kulturmannen och andra texter skrivit en litteraturhistorisk essä-odyssé där kvinnans röst och roll visas upp och beskrivs i egenskap av sin egen storhet, inte i skuggan av mannens.

Det är en bitsk, underfundig och intelligent samling texter som paketerats med en storskrattande författare på omslaget. Som en föraning om att boken också fungerar som en skrattspegel åt de idéer som finns insprängda i idén om Kulturmannen.

För Kulturmannen är ingen speciell man, förklarar Ebba Witt-Brattström. Det är en typ som i alla epoker ägt strukturer, institutioner och bibliotek. Det är en ”samlingsbeteckning för mansgrisaktiga mekanismer och reflexer som går ut på att uppvärdera mäns kulturella alster och nedvärdera kvinnors”.

Och med detta betonghårda statement följer sedan ett bidrag till att uppvärdera och likställa kvinnliga genier med manliga, för båda halvorna behövs för helheten; utan den kvinnliga blicken och rösten kan litteraturhistorien aldrig företräda oss.

Mycket har naturligtvis förändrats till det bättre under historiens gång, men vissa beteenden är sorgligt nog desamma. I essän ”Hatobjekt 1 – Anne Charlotte Leffler” beskrivs anekdotiskt den gamla och evigt pågående realitysåpan ”Män som hatar kvinnor”, med Verner von Heidenstam som skickar en teckning av en våldtagen Leffler till August Strindberg. Lite lättsam underhållning från en Kulturman till en annan.

Kulturmannen och andra texter är en inspirationsbok, en upplysningsbok och inte minst en inbjudan till att läsa och läsa om. Ebba Witt-Brattströms kulturkvinnepatos underhåller och fortsätter utmana de strukturer och mekanismer som fortfarande gör kvinnan till det andra könet.

Vesna Prekopic