Tankar i Vargens tid
Jag tänker på vår tid och kan inte påstå att jag småvisslar vid tanken därpå. Det mest förskräckliga av alla odjur är Garm. En människo-ätande varghund med blod på bröstet.
Tack och lov är han fjättrad där vid Gnipahålan, ingången till de dödas rike.
Men i de yttersta av tider kommer han att tjuta och yla som besatt, rycka och slita i kedjorna, slita sig loss och löpa fri, enligt Valans spådom i den fornnordiska mytologin.
”Garm skäller gräsligt framför Gnipahålan fjättern ska brista, och fri blir ulven”
Vi tycks ha kommit dit nu. En man som kan bli Amerikas nästa president berättar att han köpt ett maskingevär för att försvara sin familj mot IS. En annan vill se en bombmatta över hela Syrien. En tredje, som även han kan bli världens mäktigaste man, lovar väljarna:
”Jag skulle göra saker som är så tuffa att jag inte ens vet om de kan komma till förhandlingsbordet. Jag skulle bomba skiten ur de där oljefälten.”
När Sarah Palin förklarade att hon stöder Donald Trump ropade hon till de församlade i den fullsatta salen:
”Är ni redo för en överbefälhavare som kommer att låta våra soldater göra sitt jobb och spöa IS?”. ”Yes!”, vrålade åhörarna.
På Youtube lyssnar jag på ett annat tal på samma tema: Nu är det slutsnackat.
”Tiden har kommit. Nu är det dags att ta av silkesvantarna. Vill ni ha det totala kriget? Mer totalt än ni någonsin kan föreställa er?”. ”Ja!”, vrålade åhörarna.
Och hoppade upp ur stolarna och gjorde Hitlerhälsningen, ty det här var i Berlin den 18 februari 1943. Joseph Goebbels hette han som skrek. ”Släpp lös stormen!”, ropade han.
I vår tid har politikerna gett polisen i uppgift att muddra flyktingar och ta sådant som har något värde. (Varför rycker man inte guldtänderna?) En representant för ett av våra riksdagspartier vill se en kulspruta på Öresundsbron.
En tysk politiker tycker man ska skjuta skarpt för att stoppa dem vid gränsen. Signalerna uppifrån har gått fram.
I Sverige har nazisterna förstått att tiden nu är mogen att lämna hålorna och att ge sig ut på gatorna och knacka ner folk. Om inte ni gör det så gör vi det, lovar de. Och de räknade med att vi bara skulle stå och titta på och på sin höjd kanske filma alltsammans med våra telefoner. En första test från deras sida.
En kollega berättar om ett samtal hon avhörde på en badanläggning. Tre damer diskuterade den svartklädda mobb som pucklade på folk i Stockholm city.
”Tja. De har väl tröttnat på dem.” Slutsnackat.
Det är skördetid för uppviglarna. Förutsättningarna är de bästa. Fördumningen går allt djupare. Sollefteå kommun ger muslimer gratis träning i krypskytte. I Malmö uppmanas kvinnor att klä sig anständigt med tanke på flyktingarna. En skola förbjuder svenska flaggan av samma anledning.
Bombmattan av lögner har gett önskat resultat. Allt fler sväljer dem och för dem vidare, kollar inte om det verkligen är sant. Det verkar som om allt fler inte klarar av – inte har ork eller lust – att läsa hela meningar längre, att ta in ett helt och fullständigt resonemang.
Det surrar av rykten. Vad ska man tro? Det som passar.
