Sverige – snudd på skatteparadis

”Sverige har världens högsta skatter på arbete.” Så låter en sliten refräng i den ekonomisk-politiska debatten. Att det genomförts stora skattesänkningar under en längre tid verkar inte spela någon roll.

Nyligen var det partiledaren för Liberalerna, Jan Björklund, som i en radiointervju lät oss veta att det inte gick att ändra på ränteavdragen om man inte samtidigt sänkte ”världens högsta skatter på arbete”, och tidigare i veckan debatterade finansminister Magdalena Andersson med den moderate riksdagsmannen Niklas Wykman om ”världens högsta marginalskatter”.

Men hur står sig egentligen de blågula skatterna på arbetsinkomster i jämförelse med andra länder? Arbetet har sammanställt statistik från industriländernas samarbetsorganisation OECD över beskattningen av löner och andra arbetsinkomster. Kartläggningen visar att Sverige inte alls toppar listan.

Det finns två huvudsakliga sätt att mäta nivån på skatterna: skattekilen  – skillnaden mellan kostnaden för arbetsgivaren och det som löntagaren får utbetalt på sitt lönekonto – och marginalskatten – hur mycket en anställd betalar i skatt på den sist intjänade kronan.

När det handlar om skattekilen för medelinkomsttagare, eller den samlade skatten på arbete, så placerar Sverige sig på tionde plats. Nio länder har högre beskattning av förhållandevis vanliga förvärvsinkomster.

Med undantag för Israel, är Sverige det land i OECD-området som uppvisar störst fall i beskattningen på arbete från år 2000 och framåt. Den genomsnittliga skattekilen har fallit med nära åtta procentenheter. En tredjedel av nedgången skedde före 2006, och resten har skett därefter. Det kan jämföras med att genomsnittet i OECD-området är en minskning med 0,8 procentenheter.

OECD för även statistik över den samlade beskattningen av arbets-inkomster för låg- och höginkomsttagare. För dessa grupper grupper placerar sig Sverige på sjunde, respektive sjätte, plats när länderna rangordnas från högsta till lägsta.

Minskningen i beskattningen av svenska löner och arbetsinkomster har varit störst för låg- och medelinkomsttagare, men även höginkomsttagare har upplevt en minskning med drygt fem procentenheter sedan år 2000.

Men våra marginalskatter måste väl ändå vara världens högsta? undrar vän av ordning. Nej, inte heller det ger OECD-statistiken stöd för. För låg- och medelinkomsttagare kännetecknas Sverige av låga marginalskatter. Dessa grupper får här behålla mer av en lönehöjning än invånare i de flesta andra industrialiserade länder.

Däremot ser det annorlunda ut för höginkomsttagare. Sverige ligger inte i topp, men endast Belgien har högre marginalskatter för denna grupp.

Statistiken från OECD sträcker sig fram till 2014. Den nyligen införda avtrappningen av jobbskatteavdraget för personer som tjänar mer än 50 000 kronor i månaden innebär att marginalskatten för höginkomsttagare höjs och att Sverige nu lägger sig i nivå med Belgien.

I forskningen och debatten utpekas ofta marginalskatterna som avgörande för folks vilja att arbeta mer. Något som reser knäckfrågan: vem påverkas mest av hur mycket hen får behålla av en höjd lön – mellanchefen som redan tjänar 53 000 kronor i månaden, eller busschauffören med en månadslön på 26 500 kronor?