Allmän plats – men bara för inbjudna
Sverige toppar listan över flest antal kvadratmeter köpcentrum per skalle i Europa. Trenden är att de bara blir större och större. De tar av det gemensamma rummet och skapar ett för dem som kan betala, anser landskapsarkitekten Janita Sundqvist.
Få har väl missat det senaste megaprojektet, Mall of Scandinavia, Mallen i folkmun, som öppnade i Solna i slutet av förra året. Sveriges största, över hundratusen kvadratmeter shopping, mat och bio. Redan i mitten av januari hade man haft tre miljoner besökare. Eller ett Luleå om dagen.
Svenskens behov av gallerior verkar omättligt. I alla fall enligt HUI, Handels utredningsinstitut. Antalet nyöppnade köpcentrum har visserligen planat ut, enligt institutet finns nu 234 i landet (med en yta på minst femtusen kvadratmeter). Men de blir allt större.
Stadshistorikern Bosse Bergman ser jättegalleriorna som ett storstadsfenomen på väg mot överetablering. I mindre städer fyller gallerior däremot en viktig funktion, anser han.
– De är en träffpunkt och får folk att åka ner på stan oavsett väder, när man vet att man även kan röra sig inomhus.
Han säger att ända sedan 50-talet, när de första varuhusen kom, verkar svensken förtjust i den självbetjänande handeln. Att gå i sin egen takt, i stora rum. Jättegallerior i allmänhet, och Mallen i synnerhet, tycker han däremot är mindre lyckade. Den tar dels från mindre köpcentrum i närheten, dels från en ”spännande gata” – intilliggande Råsundavägen.
– Det är en levande gata som går genom en stor del av Norrort och som nu riskerar att bli mer av trafikled.
För visst möts människor även i en jättegalleria. Men de påverkar vår offentliga miljö. Till Mallen har man byggt 3 700 parkeringsplatser. Men människor som cyklar i Norrort har fått det svårt.
”Cykelvägar som tar slut, 90-graders-kurvor som är för tajta, trafikanter som lämnas vind får våg för att själva tvingas hitta ett sätt att ta sig fram. Det är ett underkännande till samtliga inblandade i planeringen”, sa till exempel trafikplaneraren Krister Isaksson till DN i december.
En som tittat närmare på köpcentrums påverkan på det offentliga rummet är landskapsarkitekten Janita Sundqvist.
– I ett köpcentrum förväntas du vara konsument för att få umgås. Det kan bidra till ekonomisk segregering genom att det bara är de som kan betala för sig som kan använda dessa mötesplatser.
Hon har bland annat särskådat Fornebu köpcentrum utanför Oslo. Ägaren till köpcentrumet äger även torget i anslutning till gallerian, och här har man varit tydlig med att alla inte är välkomna. Inga hemlösa, och torget är ingen plats för politiska åsikter.
Det finns några sittplatser, men alla i bra läge med möjlighet till sol är på uteserveringar. Så det torget är en kommersiell plats, inte ett offentligt rum.
Att förbjuda människor att besöka ett torg eller galleria på grund av utseende är inte tillåtet, enligt Maria Emanuelsson, jurist på polisens rättsavdelning. En ägare kan avvisa någon som betett sig dåligt tidigare, till exempel snattat. Men att den återkommer är inget brottsligt.
Rätten att demonstrera på offentlig plats är i Sverige skyddad i grundlagen. Och under en gallerias öppettider är den generellt sett en offentlig plats. Men du behöver tillstånd från polisen. Som kan säga nej för att platsen är olämplig.
– Men även den som inte söker tillstånd är skyddad av grundlagen. Så demonstrationen får fortgå så länge ordningen inte störs och vi måste upplösa den, säger Maria Emanuelsson.
En kontaktyta går därmed förlorad för den som vill demonstrera, säger Bosse Bergman. Och enligt Janita Sundqvist skulle shoppinggator vara bättre offentliga rum än köpcentrum. Där den som inte har pengar att konsumera, eller inte vill, också får plats. Vårt beteende är enligt henne ett annat på en gata eller torg, än i en galleria. Men hon ser en trend i hur kommuner, som ofta saknar pengar, säljer ut allt mer mark.
– Alla köpcentrum är inte hemska. Men kommunerna måste tänka att ju mer mark de säljer ut, desto mindre mark är offentligt ägd. Och desto mindre mark är till för alla.
Enkät: Besöker du gallerior?
Annika Hansson, 34 år från Malmö, jobbar med hållbarhetsfrågor inom byggindustrin:
– Ja, jag bor nära Emporia köpcentrum i Malmö. Den är stor och har det man behöver, men där finns ingen rekreation. Så nej, vi behöver inte fler gallerior. Vi behöver en levande stadskärna. Jag hade gärna sett mer av en blandning av stora kedjor och mindre aktörer, småföretagare i en gatumiljö.
Mizi Rahmatov, 27 år från -Stockholm, egenföretagande plattsättare:
– Ja, jag går ofta till gallerior, jag går helst i inredningsaffärer. Jag tycker att de är bra eftersom allt finns, och allt finns på samma plats. Jag gillar dem.
Inger Lise Oelrich, 58 år från danska Prästö, författare och storyteller:
– Aldrig, jag tycker om att vara ute. Det är så konstgjort i gallerior, allt naturligt stängs ute. Jag tror att vi tappar kontakten med varandra på sådana ytor. Jag skulle hellre se småskaliga stadsmiljöer, ”small is beautiful” som den brittiska ekonomen E F Schumacher skrev om. Miljöer med mindre bilar och fler mötesplatser, hörn för filosofiska samtal, storytelling, mat, barn, festivaler, hantverk. Ja, ställen där man kan glida in och göra något tillsammans. Många tycker att gallerior är praktiskt. Men är det bara praktiska vi ska vara? Människan behöver något som känns bra i hjärtat också. Något meningsfullt.
Enkätfoto: Marcus Ericsson
LÄS OCKSÅ:
