Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) invigde Göteborgs filmfestival. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT Bild: Björn Larsson Rosvall/TT

Yarden har blivit visuell poesi, Anomalisa är en originell dockanimering och vi kommer Den unge Zlatan in på livet. I Göteborg presenteras nära 500 filmer under elva dagar.

Det är feststämning i Göteborg. Kö i kassorna. Förra året såldes 130 000 biljetter till Nordens största filmfestival. Visningarna är utsålda: Till Fonko Filmo, om de omvälvande sociala och politiska förändringarna i Afrika berättad genom nyskapande musik. Eller till Paradise, ett drama på farsi om en lärarinna i Teheran.

När Falling, en av filmerna från tema Nigeria, ”Nollywood”, visas på Angereds biograf blir det nästan fullt och ingen av besökarna lämnar salongen trots det katastrofala ljudet.

Det stora orosmolnet för svenskt filmfolk, usla besökssiffror, är som bortblåst i det göteborgska isregnet. Regissören till årets öppningsfilm Yarden, Måns Månsson, är lyrisk över morgonens visning: 700 vanliga, betalande biobesökare såg hans film på klassiska Draken.

– Otroligt kul, säger han när han möter festivalens konstnärliga ledare Jonas Holmberg under ett poddsamtal.

För kritikerframgångar garanterar inte publik:

– Jag tror jag slog något slags personligt rekord i fjol, med Stranded in Canton. Den sågs enligt den officiella (svenska) biografstatistiken av 24 personer, tror jag.

Och det efter en turné i världen där tusentals sett filmen.

Filmfestivalen har ett italienskt tema, och visar A Bigger Splash, med intressanta och dramatiska relationsförvecklingar som kretsar kring en pool och en rockstjärna utan röst. Charlie Kaufmans och Duke Johnssons fantastiska Anomalisa är en dockanimation som leker med tanken att alla är en och samma person, och väcker frågor kring vad en mansröst gör med en kvinnokaraktär.

I dokumentären Den unge Zlatan, lyckas Fredrik och Magnus Gertten i alla fall till viss del komma nära killen som blir fotbollstjärna.

Festivalen satsar i år också på en ny sektion: tv-serier. Det går inte att krampaktigt hålla fast vid det gamla, resonerar några visionärer under ett seminarium på Pustervik.

Annika Gustafson, verksamhetschef på Boost HBG, vill frigöra långfilmstörstande filmare från format och plattformstänk, och använda nya digitala tekniker för att nå och engagera publiken.

– Vi fokuserar på berättelsen, säger hon.

LÄS OCKSÅ:

Filmrecension: Yarden