Att gränser är öppna för vissa och stängda för andra blev tydligt när jag besökte Ciudad Juarez i norra Mexiko. Latinamerikanerna riskerade sina liv för att ta sig till USA medan amerikanerna vällde in i Mexiko för att dricka tequila och äta tacos.
För oss som åker runt i världen för att bo och semestra är rätten att resa vart vi vill en självklarhet. Enligt en kartläggning av konsultföretaget Henley & Partners kan en svensk resa till 173 länder utan att ansöka om visum före avresan. Är du afghan kan du resa till 28.
Medierna fylls i dag av berättelser om människor som riskerar livet på Medelhavet, passerar taggtrådsstängsel och vandrar längs motorvägar. För ett halvår sedan var Sverige det land i Europa som tog emot flest flyktingar i förhållande till sin storlek.
För ett halvår sedan höll Stefan Löfven ett tal på Medborgarplatsen i Stockholm och varnade för ett Europa som bygger murar.
I dag har inget annat EU-land gått så långt som Sverige för att hindra flyktingströmmen. ID-kontrollerna stoppar dem som flyr från krig. På Kastrups flygplats hindrar ett två meter högt och 325 meter långt stängsel avvisade att springa över spåren till Sverigetågen. Allt fler länder i Europa stänger sina gränser.
”Den människosortering som pågår vid Europas gränser kan vara ett tecken på att vi snart lämnat demokratins epok bakom oss”, skriver Stefan Jonsson professor i etnicitet vid Linköpings universitet i Dagens Nyheter.
En helomvändning har skett i den svenska migrationspolitiken. Upphäv rätten för personer med tidsbegränsade uppehållstillstånd att få tillgång till välfärdstjänster är det senaste utspelet. Andra menar att det, av byråkratiska skäl, inte går att ta emot flyktingar.
I början av 1960-talet hjälpte Röda korset ett femtontal ungerska familjer, som flydde revolten, att få lägenheter i min bostadsrättsförening. Flera av dem bor kvar än i dag. Häromveckan när några medlemmar föreslog att tomma lokaler skulle användas till flyktingboende hänvisade styrelsen till att det inte var möjligt på grund av regelverket.
Att lämna krig, förtryck och fattigdom i hopp om ett bättre liv någon annanstans är en mänsklig rättighet. Som Hannah Arendt uttrycker det efter flykten från nazismen: ”Om det förflutna talar vi inte ens med varandra. I stället har vi hittat ett eget sätt att bemästra den ovissa framtiden. Eftersom alla planerar, önskar och hoppas så gör även vi det.”
Magnus Rosshagen (har praktiserat på Arbetet)
