Brevbärarens frustration i Postnord

Förr stolt, uppskattad och aningen bortskämd. I dag tyngd av lojalitetskrav trots orimligt slit.  Förutsättningarna har drastiskt ändrats i det företag där Marika Troili är timanställd brevbärare.  Inga kärleksbrev idag heller – utgiven i samarbete med Konstfrämjandet – skildrar i anekdoter, notiser och intervjuer tillståndet för Postnord AB, vars avkastningskrav inte alls rimmar med samhällsuppdraget. Minskade intäkter har medfört hårdhänta besparingar, vilket resulterat i bland annat underbemanning.

Boken visar på en ohållbar situation, något som Seko Posten påpekade i ett upprop som över tiotusen skrev under. Namninsamlingen finns med i denna sällsynta inifrånskildring från en bransch med problem.

I övrigt är det tunnsått med facklig kamp, desto mer frustration. Sidor med postal historik, arbetsbeskrivningar och managementfloskler ger värdefull bakgrund. I fokus finns den berättelse som konstnären Troili förmedlar: vardagen som kämpande brevbärare van vid strul.

Intervjuer med åtta initierade personer, indelade ämnesvis, kompletterar med input om postanda och framtidstro, förtroende och yrkeskunskap. Om ständiga omorganisationer: ”så fort någonting börjar fungera och sätta sig, då kommer något nytt påfund och allt skall göras om …”

Det dystra budskapet lättas upp av luftig formgivning och humoristiska formuleringar. Och språket är en njutning! Alla som jobbat på Posten har glädje av Troilis dokument. Inte lika säker på att utomstående har samma behållning. Mitt perspektiv? Jobbat drygt 28 år i nattlag på postterminal, varit förtroendevald nästan halva tiden samt facklig redaktör/skribent i många år.

Mats Hallberg