Röda Rosa får nytt liv

De kommer i skydd av natten, de tyska frikårernas hatade och fruktade skuggestalter. Sliter upp dörren, släpar ut henne på gatan: ”Judehora!”. En gevärskolv träffar och spräcker tinningen, den livlösa kroppen dumpas i en av Berlins dunkla vattenkanaler.

Europa skriver 1919. På benhögarna efter världskrigets dödliga nationalism avrättas Rosa Luxemburg, en av tidens klarast lysande intellektuella.

Tre år före hundraårsdagen sedan mordet släpper Verso Books Red Rosa: A Graphic Biography of Rosa Luxemburg, en matig seriebiografi som rymmer lika delar politik som person.

Luxemburgs öde är egendomligt undanskuffat i berättelsen om 1900-talet. I svensk katalog fattas flera av hennes viktigaste alster, inte minst The Accumulation of Capital, där hon 50 år före begreppet ”globalisering” skapar matematiska modeller för kapitalets globala expansion. De biografier som finns är skissartade.

Rosa Luxemburg föds i Kejsardömet Ryssland, nuvarande Polen, 1871. Studerar i Tyskland. Engagerad i arbetarrörelsen, förföljd — och fängslad. Fram tonar bilden av en kvinna som tillåts existera i sin egen rätt, mitt i den europeiska arbetarrörelsens centrum.

På omslaget till Red Rosa marscherar soldater längs hennes ryggrad, på toppen av huvudet faller bombmattor. I ett av Luxemburgs fängelsebrev läser vi:

”Skådespelet har mist sin tjuskraft. Reservisterna hör inte längre några höga jubelskrin från unga flickor som springer fram mot deras vagnar /…/ Den kanonmat, som i augusti och september med patriotisk hänförelse lastades på tågen, ruttnar nu i Belgien, medan profitmöjligheterna frodas på de dödas gravar”.

Luxemburg förutsåg tidigt kriget som en destruktiv gnista för uppflammande nationalism och isolering. Arbetare ställdes mot arbetare under fosterlandets förrädiska banér. Det går utan större svårigheter att finna en röd tråd från den unga arbetarrörelsens vacklande hållning till det första världskrigets fasor till vår tids normalisering av nationalism — och rasism. Varningarna är lika aktuella i dag.

Bubblorna och texterna i Red Rosa — genialt tecknade av Kate Evans — blåser nytt liv i Luxemburgs spänstiga sinne och skarpa förståelse av kapitalismens inre motsättningar och drivkrafter. Tankarna får nytt liv, Luxemburg sätts i ett historiskt sammanhang och levandegörs.

Drömmarna om allt som skulle kunna bli pulserar genom närhistorien som en fantomsmärta. Den röst som tystnade den där råkalla januarinatten förtjänar att stå i sin egen rätt. Modet och idéerna behöver ett eget eko — rakt in i samtidens inskränkta politiska klimat.

Rosa Luxemburg manar oss att återupptäcka, återuppväcka nya stigar för internationell solidaritet och jämlikhet, med udden riktad mot det som var fienden redan för hundra år sedan: Nationalismen.

Daniel Mathisen