Mer 40-talsnoveller, tack!

Förlaget Novellix novemberutgivning innehåller en svensk klassikerkvartett. Elin Wägner bidrar med en novell som beskriver en ung kvinnas kamp mot en generaldirektör med förutfattade meningar om kvinnors förmåga: De blå silkesstrumporna (1948). Moa Martinson skildrar i Fjäderbrevet (1942) kyrkans och överhetens behandling av en knektfamilj med ett utomäktenskapligt barn under 1890-talet.

Av Agnes von Krusenstjerna publiceras en berättelse om en nioårig flicka som tror att allt styrs av en svart ”trollsnigel”: Snigeln och flickan (1933). Den nioårige pojken i Snöblandat regn (1947) – av Stig Dagerman – har ytligt sett inte mycket gemensamt med von Krusenstjernas flicka, utan ter sig i förstone som en mer klarsynt iakttagare. Hans begränsade erfarenheter avslöjas dock i slutet.

Det är en händelse som ser ut som en tanke att tre av novellerna är utgivna på 40-talet. Jag hoppas att förlaget inte är färdigt med denna period – då verkade ju flera mästerliga författare inom novellgenren, bland andra Thorsten Jonsson och Lars Ahlin.

Erik Löfvendahl