LO:s ordförande: ”Investera Sverige ur krisen”

Sverige kan ta emot 100 000 flyktingar om året, enligt LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson. Samtidigt varnar han för att de tillfälliga uppehållstillstånden är direkt ”farliga” och riskerar att hindra integrationen.

Det har varit en tuff höst för Karl-Petter Thorwaldsson. När LO-förbundens samordning sprack gungande marken under LO-ordföranden. ”Allt faller omkull”, löd kommentaren från avtalssekreteraren Torbjörn Johansson. Några veckor senare rörde IF Metalls och Handels las-diskussioner med arbetsgivarna upp känslor.

Sedan gav SCB:s partisympatimätning besked om att nästan var tredje man i LO-leden är en SD-sympatisör. Och över allt detta hovrade flyktingkrisen och ett instabilt politiskt läge.

– Ömsom vin, ömsom vatten, lyder Karl-Petter Thorwaldssons korta kommentar om det gångna halvåret.

När det gäller samordningen tror han i efterhand inte att det var så ”allvarligt” att den gick förlorad.

– På sikt är det där övergående. Men det är klart att en LO-ordförande som inte håller ihop samordningen är svagare än en som gör det.

Övervägde du någon gång att avgå?
– Aldrig i livet. Att ge upp har jag aldrig ens funderat över, säger Karl-Petter Thorwaldsson.

När det gäller den kommande avtalsrörelsen räknar han med att förbunden tar sitt ”ansvar”, men vill inte nämna en övre gräns i procent.

– Nu ska varje förbund förhandla för sig. Det är klart att det blir svårare. Det som påverkar vårt mål om en full sysselsättning är om vi får en stor löneinflation eller inte. Men jag tror inte att den risken är överhängande.

Karl-Petter Thorwaldsson markerar att hans mål är att återupprätta samordningen. Och att det är industriförbunden som ska vara utgångspunkten för löneavtalen är något han kommer att försvara in i det sista.

– Märket är fantastiskt viktigt. Jag har inte hittat någon modell som är bättre än att löneutvecklingen för den konkurrensutsatta industrin är styrande.

Man hade kunnat tro att det var en lätt tilltufsad LO-ordförande som låter sig bli intervjuad strax före jul. Men stukad? Karl-Petter Thorwaldsson? I stället kiknar LO-ordföranden nästan av optimism.

Som nyvald ordförande pekade Karl-Petter Thorwaldsson ut sysselsättningen som den allt överskuggande frågan. Socialdemokraternas mål om att ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 har blivit sönderkritiserat för att vara orealistiskt.

Men nu är det inom räckhåll, menar han, och det paradoxala är att den flyktingström av närmast apokalyptiska proportioner som EU nu upplever bidrar till det.

– Politikerna är alldeles, alldeles, alldeles för negativa. Om vi lyckas halvera etableringstiden för dem som kommer hit från sex, sju år till två, tre år då kommer svensk ekonomi att växa i världsklass. Det är ingen omöjlighet.

Hans recept för att det ska bli verklighet heter investeringar och trepartssamtal.

Att Merwa från Damaskus och Alem från Eritrea har tagit sig till Sverige gör det lättare för honom att sätta press på finansministern att göra det som LO vill: investera Sverige ur krisen.

Lämpligt inför julen har LO-ordförande nu döpt sin önskan efter statsministern. Ett ”Löfven-paket” skulle innehålla en mångmiljardsatsning på skolor, äldrevård, infrastruktur och bostäder. Och mer pengar till Arbetsförmedlingen.

– Sverige måste göra stora samhällsinvesteringar som kan bidra till att vi klarar integrationen.

Den andra delen är trepartssamtal. Allt kan diskuteras utom lägstalönerna. Karl-Petter Thorwaldsson markerar att ”vår uppgift är att försvara våra medlemmars löner”. Att samtalen är viktiga handlar om att parterna sannolikt vet bäst hur nyanlända ska komma i arbete, förklarar han, och nämner de så kallade snabbspåren in på arbetsmarknaden.

– Så länge vi förhandlar om lösningar kan vi vara väldigt flexibla. I kollektivavtal kan vi göra avsteg från sådant som vi egentligen tycker är viktigt. Och arbetsgivaren med.

Yrkesintroduktion för flyktingar är en sådan sak som LO redan har öppnat för.

Många skulle anse att Karl-Petter Thorwaldsson är överentusiastisk. Finansministern exempelvis. I Ekots lördagsintervju markerade Magdalena Andersson, till skillnad från LO-ordföranden, att flyktingströmmen gör det svårare för regeringen att nå sitt sysselsättningsmål. Möjligen slås Karl-Petter Thorwaldsson själv av att hans patenterade positivism kanske framstår som aningen orealistisk. För under intervjun kommer det plötsligen:

– Fantastiskt. Det kunde man inte tro; att jag skulle vara så positiv.

Men LO-ordföranden menar att han har grund för det. För som av en slump sammanfaller flyktingströmmen med stora pensionsavgångar.

– Och i skymundan den här hösten har vi haft en fantastisk utveckling på arbetsmarknaden. 100 000 fler jobbar i dag än för tolv månader sedan. Och det är i exportsektorn, den privata sektorn och tjänstesektorn som jobben har kommit.

Och då har de extra pengarna som regeringen i sin tilläggsbudget riktade till kommunerna ännu inte börjat verka, förklarar han.

– Vi saknar redan 100 000 byggnadsarbetare, men det viktiga är att få till bra program i den offentliga sektorn. Det är där vi kommer att få ett stort personalbehov.

Finns det verkligen ingenting som oroar LO-basen? Jo. Den ängslan som sprider sig i småorter, bruksorter, den höga arbetslöshetens hemvist dit många nyanlända har kommit.

– Våra medlemmar ser inte hur det ska finnas en arbetsmarknad, en offentlig sektor och ett liv som är anpassat till så många nya människor. Där finns det en väldig oro för hur samhället ska fungera.

Karl-Petter Thorwaldsson har – trots sina förutsägelser om en ljus framtid – förståelse för signalerna om att det är fullt i det svenska härbärget. Skulden lägger han ensidigt på EU. Han är uppbragt över bristande ledarskap: ”Det är erbarmligt eländigt”.

De svenska politikerna, inklusive statsminister Stefan Löfven, tar han emellertid i försvar.

– Jag är positivt överraskad av att när det blev så tufft den här hösten då fattades beslut som hade varit omöjliga bara för ett år sedan.

De åtgärder som regeringen med hjälp av alliansen nu sjösätter ser LO-ordföranden som ett nödvändigt ont. Men han varnar samtidigt för att de sannolikt är kontraproduktiva och riskerar att leda till att integrationen fördröjs.

– På sikt är de tillfälliga uppehållstillstånden allra farligast. De som inte har permanenta uppehållstillstånd har mycket, mycket svårare att lära sig språket, att söka en egen bostad, att göra investeringar i sin framtid,

I dagsläget ser Karl-Petter Thorwaldsson emellertid inget alternativ, ”det vore att ljuga”. Få politiker vill sätta en siffra på vilket mottagande som är realistiskt. Men om strömmen blir mindre strid är de runt 7 000 per vecka som kom under hösten så finns det förutsättningar för att hantera situationen, bedömer han.

– Vi klarar nog 2 000 i veckan. 100 000 flyktingar om året det kan vi ta hand emot, tror jag. Däremot; en halv miljon per år, det går bara inte.